Det kommer inte att gå som en dans

Av , , Bli först att kommentera 3

att jobba inom äldreomsorgen i framtiden, skriver jag med bister tillfredsställelse och munter håg, eftersom jag (om jag lever då, som som min mormor sa om allt) tillhör den gruppen som förväntas få åtnjuta omsorg och som kommer att vara allt annat än milda, lydiga och lättmanövrerade. Om det var det ni trodde att vi skulle vara.

Redan nu skrivs det om de omöjliga 40-talisterna som inte fogar sig i Coronariskgruppsindelningen och är ute och ränner på stan och frotterar sig med andra och blir nysta på och bara fräser ”Jag har minsann överlevt ett världskrig, mig biter inget på” till de som ämnar påpeka något om Diagrammet! Alltså Kurvan. Ni vet…

Ja, nä, detta är en mild vårvind mot för vad som komma skall. Härav fotot på den utsökta Valpolicellan, den symboliserar framtida pensionärers ostyrighet. Vi kommer att kräva gourmetmat och fina viner, jättetv med superskärpa, vi kommer att vingla upp på vår segelbåt med darriga gammelben och med blåådriga händer kasta loss trossen som hindrar oss att ännu en gång känna saltstänket mot pannan.

Vi kommer att ta med oss barnbarnens urväxta ponny till p-hemmet, fara ut med mountainbikes i benbrytande branter, ladda studsarn varje september, göra botoxinlägg på ställen som inte våra barn vill höra nämnas och plastikoperationer dom gör att körkortet blir ogiltigförklarat. Och vi kommer att ränna utmed hundarna i tid och otid, som jag här med Nova…

Men inte nog med detta! Vi har ju datorer och plattor och… ta-daaa: små smartphones som lätt kan gömmas. Om vi skulle bli lite otillräkneliga tillexempel så skulle vi kunna ställa till med ett och annat, faktiskt. Undrar om någon har tänkt på det. PensionärsTinder, Mötesplatsen, och sånt. Blinddating på kondis.
Vi skulle kunna koppla upp plattan till högtalare och spela Credence hele natta, för nå JokkmokksJocke eller Vikingarna eller Evert eller Tore Skogman blire inte tal om!
Shoppa med hemkörning går ju också bra, nästan allt kan klickas hem. Liten vagn till ponnyn, 22 hektar impediment i Malå, låtsastatueringar, pizzor även mitt i natten, loungemöbler, det finns t.o.m. bilfirmor som har hemleverans. Om det nu stämmer, som boende i Norrbotten blir jag misstänksam. Och smink, och så kan man ringa Krydoktorn och få se-på-fan-tabletter och bli väldigt i gasen.

Nä, kanske kan man inte få ett skogshemman i Malå hemkört, men annars det mesta. Plus sköta diverse bankaffärer. Om man har koden. Om man inte glömmer den helt oförklarligt när barnen börjar fråga…

12 april och

Av , , Bli först att kommentera 2


det har snöat hela dagen. Inte vanligt ens häruppe, men det tinar ju så fort även om det hittills kommit drygt sex tum. Det här är utsikten från vårt fönster i stugan i Nästräsk. Fönstrena är gamla och vågiga, men inte så gamla som det gamla kronotorpet de sitter i. Timmerväggarna gör att det är behagligt tyst fast vi kan höra eventuella fordon som brummar förbi på byvägen och dessutom blir det så skönt inomhusklimat med en kamin. Här har kronojägare huserat sedan ungefär 1890 och 110 år framåt.

Bredvid finns flera gamla timrade hus från den tiden, men byn är inte tidstypisk utan jag får leta i markerna runt efter hus-och ekonomibyggnadsgrunder. Det dyker upp spår av de förra ägarnas brukande genom igenväxta fårstängsel, fyrkantiga gropar, märlor inslagna i björkarna kring sjön, och som tur är är ängen/betesmarkerna kvar som räcker ända från husväggen och ner till sjön. Här i trakterna finns mycket lite jordbruksmark, inte alls som i Västerbotten. Men här fanns det åtminstone två stycken.

Under årens lopp har brukarna byggt om, byggt nytt, renoverat, rivit, flyttat bort, flyttat hit, nött ut och bytt användning av byggnaderna här. De flesta husen är fritidshus och där har under decennierna människor gjort badrum under 80-talet och kaklat köket delvis på 90-talet, tapetserat med färgglada tapeter på 70-talet, fixat pannrum på 00-talet och till alla sanna byggnadsvårdares estetiska fasa blaffat på trädäck, uterum och verandor med inglasning av varende sort.

Jag brottas med min egen inställning till detta, och får samma känsla som när jag ser på Väven i Umeå (Googla på foton ni som inte vet) som är insprängd mellan vackra gamla stenhus. Jag vill ha harmoni – ordning och reda; 1880- tal här, 1940- tal där, och hela1960 och 1970- talet komplett arkitektoniskt nermejat.

Dock är det ju förspilld energi att tänka så. Istället kan jag välja att både i stad och på landsbygd se de fascinerande spåren av oss människor och vad vi har gjort med våra händer. Det är där vi ser kulturen.