Jag tycker numera att sticka sockar är förspilld kraft, det är något en gör för att få precis de sockar en vill ha eller för att det är kul. Jag köper jättebra tjocksockar på NTM i Älvsbyn för 80 kr. MEN klart jag inte kan låta bli att sticka till barnbarnen, så små storlekar går ju hyfsat fort och så nöter de inte så mycket.

Nå, det som tar ganska mycket tid att sticka och som inte på långa vägar slits lika fort som hälen är ju skaftet. Så när jag stickade mina sockar i Sybil Sundlings underbara garn ”En salig blandning” så hade jag bara en härva på 100 gram. Eftersom skaftets längd kan variera lite utan att påverka sockornas funktion så planerade jag.

Dels så spädde jag ut hennes garn med ett enklare genom att randa skaftet, dels så stickade jag bägge sockar samtidigt och dessutom så stickade jag själva foten först. Sen plockade jag upp maskorna och gjorde skaftet till garnet tog slut. Det fiffiga här är att det går att repa upp foten när den är för sliten och så ba: pang så gör jag en ny fot! Som synes har jag också minskat i tån så det blir en vänster och en högerfot.

Vi är i stugan som vanligt, huset i Nybyn är ganska övergivet, men vi hämtar post och tvättar där.

Aldrig har det varit färre folk som hälsar på. Så länge det var sommar och höst var det ändå en del, och vi var ju så mycket utomhus, men Älvsbyn har hög smitta nu.

Snön kom och lyste upp allt, och i natt var det fullmåne, ingen blir väl trött på att titta på ett sånt skådespel för som ni kan se så ligger den gamla kronostugan högt över den lilla sjön, vilket gör att det är ett perfekt ställe att kolla naturen på. Fåglar är det året om även om det är ofantligt många fler och ett oherrans oväsen på våren!
Vi upplever både dygns- och årsrytmen på ett mer intensivt sätt här och det tror jag är bra för alla människor.

Det känns som om Covid-19 är något vi får leva med länge, som tur då att vi har det så bra. Tv:n står på, men vi gör saker ändå, går och sparkar med hundarna, bär ved, hämtar dricksvatten, läser, ringer till våra vänner, fastnar på fejjan, och jag stickar så klart. Snöskottning nämde jag inte ens, det är självklart en nödvändighet i norr.

Vad som lätt händer i en sån här isolation särskilt vintertid är ju att en vandrar runt i huset och börjar fanrisera och projektera. Vedspisen skulle behöva en översyn, en kakelplatta har trillat lös, en mysigare lampa till fönstret skulle sitta fint, och dörrfodren är lite skavda. Och en carport till gammVolvon, spinnrocken vill ha reservdelar, nya mattor med finare färger vore en dröm och så nya sovrumsgardiner. Allt blir så tydligt vid ett långt hemmastannande, men det är ingen nackdel med det, jag gillar att drömma…

Ha det bra i alla andra hem, ät inte för mycket godis, handla lokalt och ge pengar till välgörenhet om ni kan – det är faktiskt avdragsgillt! Kolla villkoren på Skatteverkets hemsida ”skattereduktion för gåvor”, för det måste skänkas en viss summa vid ett tillfälle (200 kr), och minst 2000/år till en eller flera godkända organisationer. Lämnar du ditt persnr till dem så sköter de rapporteringen till Skatteverket.