Nästan ett år sen

… som jag var med tre stycken nära och kära och vandrade i Stora Sjöfallet. Jag var ganska mallig, eftersom dom var tre decennier yngre – och ändå var jag den som var minst tagen av vandringarna.

Jag skriver sällan om Covid-19, för jag tycker det skrivs så mycket om det, men det är oundvikligt när jag sitter och tänker på att den där bilden var nästan ett år sen.

Tänk så himla mycket som vi hinner göra och så himla mycket som hinner hända! Jag känner inte att jag gjort särskilt mycket, men oj vad jag hunnit med ändå.

Vi har allihop på den tiden levt med pandemin, försökt förstå oss på smittvägar, eller vad 85%-igt vaccin egentligen innebär, om olika vacciner är varierande i verkningsgrad och biverkningar, eller med sviktande framgång försökt hålla avstånd på COOP, och inte minst bävat för att de äldre och de svaga ska behöva tampas med sjukdomen.

En älgjakt och en björnjakt (för sambon) har passerat, vi har haft roliga besök av vänner som kunnat genomföras utomhus, en av gråhundarna blev för gammal och fick avlivas. För övrigt den bästa hund jag känt.

Barnbarnen har vuxit med jättekliv, jag har motionsgått 252 mil, sambon har tingat en ny gråhundsvalp, yngsta dottern tar snart ännu en universitetsexamen, hennes sambo har fått nytt jobb, sonen kommer med täta rapporter om sitt jobb på ett jordbruk i Västergötland, och min pappa är fullvaccinerad och tuffar på i tillvaron lika oförtrutet som alltid.

Jag har vid närmare eftertanke designat och stickat mängder, sålt flera islandströjor och skrivit stickmönster.

Och kanske bara för att vi inte skulle resa så mycket har en sällan upplevd reslust börjat brinna hos mig. Jag som flygvägrar, blir sjösjuk, blir åksjuk och gräsligt otålig vid stillasittande – helt plötsligt drömmer jag om att skaffa en bättre bil,och fara runt i Sverige och hälsa på folk, uppleva södra landsdelens trädgårdar, fara till Färöarna och kolla på gårdar, får, stickmönster och livsvillkor, få komma mig till Island och rida och höra språket, fara en tur till fjäll och sedan vidare en tur uppåt norra Norge, få besöka jättestora garnaffärer IRL och känna på kvaliteten och uppleva färgerna!
Jomen snart, så!