…är bra att ha. Här var det -31 grader som kallast, så jag gjorde ett par. De är stickade i isländska garnet Plötulopi (gult och rosa) som jag tog tredubbelt och stickade med nr 8 och 7. Dessa blev ungefär vantstorlek 8, men storleken beror på även på hur hårt de tovas! Plötulopi är ospunnet, så därför passar det till tovning.

Beskrivning: Lägg upp 30 maskor på stickor nr 8, sticka sedan med nr 7 i 5 varv rätstickning fram och till baka på rundstickor. Ta nr 8 och byt färg om du vill och gå över till strumpstickor och ta ihop och sticka runt med räta maskor. Den lilla glipa som blir på mudden syr du ihop efteråt med trådänden som du ändå skulle fästa.

På det 4:e räta efter mudden ökar du 2 maskor förslagsvis en i början och en i mitten av varvet. På det 14:e räta ska 6 maskor användas till tumme. Det går att göra på olika sätt, jag väljer att lägga vänstertummen på sticka nr två på de 6 maskorna i mitten, och på högertummen sticka nr tre.

Då blir det en maska kvar på stickan innan slutet. Den maskan blir sedan en maska i mitten som du minskar på bägge sidor av sedan när du kommit till ihoptagningen vid fingerspetsarna.

Jag stickar de 6 maskorna till tummen med en bit annat garn, sen lyfter jag tillbaka dom på vänsterstickan och stickar dom med det vanliga garnet.

Fortsätt till varv 36 då du börjar minska. Varje minskning ska ske på sidan av den sparade maskan (sätt en markör i mitten på den) och en till maska på andra sidan stickningen (som du också sätter en markör på) = det ska vara 15 maskor på varje sida emellan dessa.

Du kan minska som en vanlig ihoptagning på bägge sidor mittmaskan om du vill, men det blir snyggare om du på minskningen på höger sida mittmaskan gör så att du lyfter maskan som är näst närmast mittmaskan och sedan stickar den närmaste maskan och slutligen drar den näst närmaste över den stickade.

På varv 36 minskas 1 maska bredvid varje mittmaska = 2 maskor

På varv 37 minskas 1 maska bredvid mittmaskan, men på den sida du inte minskade på på varv 36 = 2 maskor

På varv nr 35 minskas 2 maskor på var sida mittmaskan = 4 maskor.

Fortsätt minska 4 maskor på det sättet tills det är så få maskor (i det här fallet 5 st) att du kan klippa av 20 cm av garnet och dra detta genom varje maska och sedan dra ihop och fästa.

Ta upp 4×4=16 maskor på tummen och sticka tills det 13:e varvet, då du minskar 1 maska på varje sticka = 4 maskor. Gör samma sak på ställen på varv 14, sedan kan du klippa av garnet 20 cm och dra igenom varje maska och sedan ihop. Likadant på den andra tummen.

Fäst trådar, och sedan tovar du vanten. Det går att göra i maskin, men jag har inte gjort det, utan har gjort det för hand för att det går att forma till lite snävare vid handlederna och låta bli att gnugga mudden så mycket, vilket gör att den blir mjukare.

I handfatet med riktigt varmt vatten och lite såpa eller tvål så gnuggar du milt. De blir först JÄTTESTORA lösa, så jag väntar med att trä in händerna i dom tills de har tagit ihop lite. Det dröjer…. du vänder, gnuggar, fyller på varmare vatten, du kanske förtvivlar för det kan ta 25 minuter innan de får nån styrsel! Men då kan du trä in händerna och gnugga och forma till de passar. Sen torkar du dom.

Plötulopi kan vara ganska grovt och stickigt garn (förutom den vita färgen som är hyfsat mjuk) om du inte gillar det, så ta ett annat tovbart garn.

Jag tycker numera att sticka sockar är förspilld kraft, det är något en gör för att få precis de sockar en vill ha eller för att det är kul. Jag köper jättebra tjocksockar på NTM i Älvsbyn för 80 kr. MEN klart jag inte kan låta bli att sticka till barnbarnen, så små storlekar går ju hyfsat fort och så nöter de inte så mycket.

Nå, det som tar ganska mycket tid att sticka och som inte på långa vägar slits lika fort som hälen är ju skaftet. Så när jag stickade mina sockar i Sybil Sundlings underbara garn ”En salig blandning” så hade jag bara en härva på 100 gram. Eftersom skaftets längd kan variera lite utan att påverka sockornas funktion så planerade jag.

Dels så spädde jag ut hennes garn med ett enklare genom att randa skaftet, dels så stickade jag bägge sockar samtidigt och dessutom så stickade jag själva foten först. Sen plockade jag upp maskorna och gjorde skaftet till garnet tog slut. Det fiffiga här är att det går att repa upp foten när den är för sliten och så ba: pang så gör jag en ny fot! Som synes har jag också minskat i tån så det blir en vänster och en högerfot.

Vi är i stugan som vanligt, huset i Nybyn är ganska övergivet, men vi hämtar post och tvättar där.

Aldrig har det varit färre folk som hälsar på. Så länge det var sommar och höst var det ändå en del, och vi var ju så mycket utomhus, men Älvsbyn har hög smitta nu.

Snön kom och lyste upp allt, och i natt var det fullmåne, ingen blir väl trött på att titta på ett sånt skådespel för som ni kan se så ligger den gamla kronostugan högt över den lilla sjön, vilket gör att det är ett perfekt ställe att kolla naturen på. Fåglar är det året om även om det är ofantligt många fler och ett oherrans oväsen på våren!
Vi upplever både dygns- och årsrytmen på ett mer intensivt sätt här och det tror jag är bra för alla människor.

Det känns som om Covid-19 är något vi får leva med länge, som tur då att vi har det så bra. Tv:n står på, men vi gör saker ändå, går och sparkar med hundarna, bär ved, hämtar dricksvatten, läser, ringer till våra vänner, fastnar på fejjan, och jag stickar så klart. Snöskottning nämde jag inte ens, det är självklart en nödvändighet i norr.

Vad som lätt händer i en sån här isolation särskilt vintertid är ju att en vandrar runt i huset och börjar fanrisera och projektera. Vedspisen skulle behöva en översyn, en kakelplatta har trillat lös, en mysigare lampa till fönstret skulle sitta fint, och dörrfodren är lite skavda. Och en carport till gammVolvon, spinnrocken vill ha reservdelar, nya mattor med finare färger vore en dröm och så nya sovrumsgardiner. Allt blir så tydligt vid ett långt hemmastannande, men det är ingen nackdel med det, jag gillar att drömma…

Ha det bra i alla andra hem, ät inte för mycket godis, handla lokalt och ge pengar till välgörenhet om ni kan – det är faktiskt avdragsgillt! Kolla villkoren på Skatteverkets hemsida ”skattereduktion för gåvor”, för det måste skänkas en viss summa vid ett tillfälle (200 kr), och minst 2000/år till en eller flera godkända organisationer. Lämnar du ditt persnr till dem så sköter de rapporteringen till Skatteverket.

Om någon undrar över hur det går till att göra en tröja åt någon utan att ha mönster så berättar jag hur här.

Allra först köpte jag ett nystan av ett garn som inte skulle kännas stickigt. I det här fallet Sandnes Alpakka, som jag stickade ett armband i som flickorna fick ha på sig en stund för att kolla så det kändes bra.

Jag ritade efter Evas beskrivning och fyllde i färger och mönster där hon pekade. Vi resonerade kring till exempel muddlängd och djupet på halsurringningen. Sedan kollade vi på garnets färger på hemsidan. Garnfärger blir aldrig lika i verkligen som på foto, själva lystern i garnet kan variera mycket beroende på sammansättning (ullsorter och evetuell inblandning av syntet) och behandling.

Nå, sen mätte jag en tröja som var något för stor för henne och skrev upp måtten. Efter det stickade jag en provlapp med 20 maskor och och den storlek på stickor som verkade lagom, alltså inte för löst så tröjan förlorar formen och inte så hårt att att den blir stel. Jag mätte bredden på maskorna, inte höjden, och räknade ut hur många maskor det skulle bli på bålen runtom. I det här fallet 188 st, så jag utgick från ett islandströjemönster som hade det antalet maskor i en storlek. Då visste jag hur många maskor det ska vara på ärmarna och hur många maskor som ska tas av under ärmhålet på ärm och bål.

Varför mätte jag inte höjden på maskorna på provlappen? Jo, jag stickade bara tills jag fick ihop centimetrarna som jag mätt upp, bålens längd till ärmhålet (23 cm) och ärmens längd på insidan (syns ej på fotot, ska vara 26 cm).  Sedan följde jag mönstret förutom att jag gjorde ett större hål för halsen eftersom barn har större huvuden och dessutom avskyr att ta på sig trånga tröjor.

Voila! Nu är snart nästa klar till storasyster, där har jag en hel del broderier att göra också.

Att jag gjorde mig allt detta besvär var inte bara för att de skulle få precis en tröja de vill ha, utan även för det pedagogiska i att de kommer att förstå hur mycket jobb och kunskap som ligger bakom att göra kvalitetshantverk, och även att de lär sig att följa en skapandeprocess från abstrakt idé genom tekniska möjligheter och begränsningar samt materialval fram till färdigt plagg.