Men det struntar jag i! Kan det finnas en bättre tid än nu häruppe i norr?
Vi ser att ljuset växer i längd med jättekliv varje dygn, fröna börjar sticka upp sina hjärtblad inomhus, snösparvarna kvittrar och gnager på bruna kvistar, hackspettarna jagar varann och vi får rapporter. Grannar och vänner ser till att ryktena om observationer tar fart. Inte bara om vem som bygger nytt garage, skiljer sig, är gravida, har antikroppar, är bäst på att baka bullar, ska flytta, har ramlat ner från tak och stegar eller köpt sprillans ny skoter. Utan om skyddsjakt av lodjur, en nyvaken björn på flygrakan, svanar och andra flyttfåglar!
Via telefon, facetime, messenger och annat får vi info om vårens trevande antåg.

Själv stickar jag som en tok. Minst tre på gång, och medan jag stickar på dom så har jag redan planerat för några till i detalj med storlekar, mönster och färger,och beställer mer garn.

Sitter här i stugan med den fina utsikten och försöker sociala-medier-banta. Tonen i grupperna stör mig. Folk retar upp sig och tycker om och illa om och vräker ur sig utan någon som helst eftertanke. Vore bra om vi alla kunde försöka förstå oss på andra och tänka på ”de tre misserna”, som en f.d. granne sa för längesedan. Nämligen de som ställer till mycket elände för gemenskap och samförstånd: Misstänksamhet, missunnsamhet och missförstånd.

Ha det bra alla och skratta mycket!