Överhuvudtaget är ju svenska språket

Av , , Bli först att kommentera 0

 väldigt konstigt. Det heter t.ex. inredning- det man gör ute i trädgården när man planerar och fixar där- varför heter inte det utredning? Och vad heter det? Trädgårdsplanering? 

Utredning är en sak som typ någon offentlig inrättning tillsätter i akt och mening att reda UT saker- och får man förmoda liksom klargöra sakernas tillstånd. Istället kan det bli mycket INvecklat.

Hursomhelst har jag tagit del av nya TIPS (ett av mina favorithatobjekt) ifrån tidningen Land. Återigen är vi enfaldiga vanliga männschor räddade. Jag tar med de tokigaste tipsen- kommentarer överflödiga- jag tror ni kan tänka själva till skillnad från Land!

"1 Gör en budget. Att anlägga en trädgård kostar pengar. (…) Räkna med att trädgården kostar c:a 15% av kostnaden för huset. 

2. Satsa på massverkan. Få sorter gör trädgården lättskött, lugn och harmonisk.

4. Planera först. Tänk ut vilka växter du vill ha innan du går till handelsträdgården. Köp inte för många olika sorter.

Frågor att tänka på: Vilka växter tycker du om? Kan de växa där du bor? Vilka färger tycker du om? Uteplatser- hur många sittplatser vill du ha och var ska de ligga?"

Bra va? Så att ni inte får för er att kuta iväg och investera sisådär 180.000 kr utan tänka efter ordentligt.

Ni har ju också fått en del nyttiga relationstips av mig så ni inte i ert oförstånd rusar åstad och gifter er med någon med fläckfritt badrumsgolv som enda merit.

Härligt!

Av , , Bli först att kommentera 0

 Ett sånt här ögonblick kan man njuta av. Sen. I Juli. När man tycker det är lite kul att det kan bli-29 grader…

Det är sånt man tycker är kul efteråt. Som när Citroenen läckte ut all olja i hydraulsystemet en lördag när vi var med alla barn och häst och finka långt bort i Jämtland. Som när kullagret på finkans ena boggihjul skar ihop kl 22 en fredag 30 mil hemifrån. Som när man gör en nödlögn för att rädda en kompis och blir påkommen, eller måste dyka med kläder och allt ner i en kall sjö i maj för att barnbarnet trillat i. 

Som när man är korkad nog att flytta upp till Västerbotten i december till ett iskallt hus som ingen skottat framför.

Men det brukar ju reda ut sig, man lär sig nåt nytt och strävar vidare i tillvaron. Hur klarar man sig egentligen på landsbygden? Utan taxi, gatljus, distriktssköterska, plogade vägar, grannar och affärer? Ju fler saker som försvinner från byarna- desto tuffare och kompetentare blir de som bor kvar. Har ni tänkt på det, kommunpolitiker o överhuvudtaget alla som föraktar landsbygden och tycker att den parasiterar på staden?

Jag avskyr dig!

Av , , Bli först att kommentera 1

 Ända sedan vår tvivelaktiga relation startade har du varit vrång.

Visst har vi haft fina stunder, som dom röda plyschbyxorna 1985 och en hel del tävlingskläder under 90-talet, liksom barnens trasiga byxor. Men på det hela taget är jag onöjd.

Jag fick dig av Sem och Ellen, helt underbar användbar present. 

Men dessa nycker! Då jag sydde en provbit gick allt bra- och sen när jag började i det riktiga tyget- ba: "nä- nu vill jag inte längre. Det var inget kul. Nu tuggar jag sönder gardinen".

Så fort det blev det minsta tjockt då gav du upp. Ingen gnista alls. Sen kunde du luras och gå snällt och fint i flera timmar. Man vet aldrig. Omotiverade tygtuggningar och uppgivna projekt har nu varit en del av min vardag i 26 år och 64 dagar tack vare dig. Hur Husqvarna kunde bygga sitt imperium är en gåta, men de hade förmodligen mer draghjälp av åkgräsklippare och motorsågar.

Nu går jag ner på affärn och köper en Trisslott, och det första jag gör om jag vinner är att gå till återvinningen med dig. Där ska jag gräva mig nederst i Metallcontainern och lämna dig. Ha

En dag hände något märkligt…

Av , , Bli först att kommentera 1

 Det händer ta mej tusan alltid min pappa märkliga saker! Men häromdagen hände det sig att en (hittills okänd) tremänning till mig ringde till honom för att berätta att han hittat brev som min farmor skickade till sin pappa när han var i USA- eller Amerkat.

1912! Alltså 99 år sedan. Undrar hur och var han hittade dom? Tremänningen och hans fru kommer till Umeå i vår- det blir skoj. Men jag måste ju fråga min pappa varför jag inte visste om denna person. Då sa han: "Han är son till min kusin T., som jag inte tyckte om." När jag tittade lite strängt på min snälle fader och sa "men han är ju han och han kanske inte är som sin far" så tror jag nästan han skämdes- och så sa han "Ja jag kanske kan vara lite långsint ibland". 

Visst är det konstigt? Ibland är det som att man inte känner ens sina egna föräldrar.

Jag har då aldrig varit med om att min pappa ens har varit irriterad på någon. Inte sedan 1966 när jag kastade en träsko på en oskyldig pojke och min pappa kastade en sopborste på mig. Men det var ju välförtjänt!

Hmmm…

Av , , 1 kommentar 1

 …teknik i all ära, men..

Efter artikel i VK tisdags. "Håll koll på hela ditt hem via mobiltelefonen".

Det handlar om ett sinnrikt system som (inte min mormor ens i sin vildaste fantasi kunde ha kommit på år 1921 när hon låg på Växsjö lasarett i feberyra) kan styra "allt" i hemmet. Under bilden i reportaget står det: "Var du än befinner dig kan du i din egen mobiltelefon enkelt kontrollera att allt är okey därhemma. Endast behoven och plånboken styr över hur mycket du kan koppla in i systemet."

He pratas om kaffebryggare, ev. öppna dörrar och fönster, strykjärn och inomhustemperatur. Man kan kolla och styra allt.       "Allt"???

Känner mig som världens konservativaste Bondeförbundare. Kan denna teknik kolla och styra så att:

* Farfar får sin medicin?

* Katten får sitt p-piller?

* Barnen har kommit hem från skola och släppt ut hunden och fikat?

* Magsjukelakanen är tvättade?

* Mormor vattnat blommorna lagom?

* Pappa kommit ihåg att köpa hem kraftfoder?

* Att olje- och kylarvattennivån i bilen är bra?

* Att ytterdörren håller tätt mot drag även om det är -34 ute?

* Vilket humör tonårsdottern är på?

* Att vattnet frusit- och i så fall VAR??

Nä- skulle inte tro det. Va fan. Ett sådant avancerat system gör mig bara nervös. Ska jag veta vad jag har för inomhustemp när jag är på Nya Zeeland? Allt är så tekniskt nu att jag får mest lust att flytta till en lappkåta och kämpa och streta med utedass och våtservetter. Vi ska väl för farao inte vara så mycket borta hemifrån för att jobba så vi har råd med dessa system att vi inte hinner kolla hur farfar mår- eller ge barnen nyttigt mellanmål och prata om deras dag i skolan i lugn och ro.

Total 14:is frustration.

Av , , Bli först att kommentera 0

 Känner mig som en trotsig unge. Vad är det för fel på alla dessa sidor där man ska söka jobb. Kommunens egna sida, Aditro, Manpwer, Proffice, Adecco, Q-work. Sedan alla företagens egna hemsidor där man kan lägga in inresseanmälan. Granngården, Preem, Statoil, OKQ8, Ica, K-Rauta, Byggmax m.fl.,m.fl.

OCH SÅ KAN MAN INTE BARA BIFOGA SITT CV SOM MAN EN GÅNG HAR SKRIVIT!

Nä Gudförbannat ska man sitta där med VARJE en och pilla in  sina uppgifter. Och då ska man alltså ta med alla jobb. Jag har haft kanske 11-12 olika jobb, 8 utbildningar, flera kortkurser och så referenserna. På jobben ska man klicka sig fram till vilken bransch- naturligtvis finns inte "lantbruk" på samma ställe, och egen företagare finns ofta inte med (jaha- där rök 20 års erfarenhet åt fanders)och sedan klicka på titel/arbetsuppgifter. Försöka få det att stämma någotsånär. Waldorfskolan passar inte in i deras mallar heller. Den har ju inga linjer på gymnasiet. På vissa ska dom ha precis datum på alla jobb man haft också. 

Sen frågar dom på varsitt olika formulär om körkort, datakunskaper och språkkunskaper.

Och så en del frågor om branscherfarenhet.

SEN när man skickat in det kan man få en radda med frågor till som man måste svara på innan ens ansökan skickas in. 

Vad händer sen, då? Ja, när man väl har pillat in sina uppgifter, vilket brukar ta c:a 30-40 minuter per ställe så är det i alla fall så bra att man bara behöver söka på ett visst jobb.

 

 

Tidningen Land…

Av , , Bli först att kommentera 0

 …är inte så snäll och rar som man kan förledas att tro. Jag har fått ett horn i sidan till den. Man blir som svårmodig av den.

Såhär är den, och i riktig LRF-anda har det varit så i alla tider. Precis som jordbrukskassan, lantmannaskolan och getmjölken:

Första sidan: Ett foto på någon som strålar av lycka, glädje, tillförsikt och framtidshopp. Bara en sån sak kan ju få vem som helst att kasta in handduken. 

Sedan flera reportage om: Folk som har fått någon jättekonstig sjukdom som är jättehemsk, med bara jättesmå symptom, och som bara en tillfälligt vikarierande jättespecialist just råkade kunna diagnostisera. Man sitter där och tänker: ont i foten, en lätt domning i armbågen och lite utslag i knävecken. Men det har ju jag- om 2 månader sitter jag i rullstol…

Folk som varit med om förskräckliga olyckor och bränder, men som klarat sig och flyttat ut på landet till någon stor gård och har ett företag med 14 anställda som gör getost, hemgjord hjortronsylt, hemvävda band, örtpåsar och tjärsalva.

Folk som bytt yrke och är jättelyckliga med det.

Folk som tappat bort fina saker som de letat efter i 35 år, och nu vill ha hjälp av Zaidas dotter att hitta. 

Kontaktannonser med ensamma människor som söker en tvillingsjäl.

Utrotningshotade djur som någon vänlig själ har vigt sitt liv åt att rädda.

En hop med läsarbilder på söta husdjur som utför gulliga handlingar.

Reportage om sällsynta saker, som katter som räddar folk från bränder, fosterföräldrar med 14 barn, små späda flickor som rår på stora farliga djur.

Man får depressioner, känner sig otillräcklig och oälskad och svag. Men då har ju LRF media en annan tidning som passande nog kan utjämna detta erbarmeliga tillstånd: Cosmopolitan! Vars läsare ska känna sig underbara, värdefulla och att Cosmopolitan tror på dem till 100%. När man läst den ska man känna sig hoppfull, stark och bekräftad. Halleluja.

Med fernissa fulla bh:n…

Av , , Bli först att kommentera 0

 …och lite irriterad kom jag hem från skolan idag. JA- Mission Impossible idag var att jag och mr Burman (så EGENDOMLIGT att ingen fler elev nappade på det här jobbet- nä, dom stod i godan ro i slöjdsalen och småfilade små söta profilfönsterfoder med vassa och ändamålsenliga verktyg. Men jag är inte bitter, näedå).

Vi hade i vild förtjusning och god framtidstro brutit upp golvet i ett förråd under trappen, för att därstädes försöka utröna varför vattnet frös. Nå, sen skulle allt sättas tillbaka som det var med samma gamla idiotiska brädor. I sann helig byggnadsvårds- och kulturhistoriskt bevarande-anda.

Halva golvet var fina och medgörliga brädor, som mr Jörgensen och mr Eriksson förtjänstfullt klämde på plats:

Men resten var ena torra, ålderstigna och FERNISSADE brädor! Ondska.

Vi började med att hyvla med vanlig hyvel. Det tog evigheter och var jättehårt, ni vet såndär fernissa i flera lager som var tänkt att hålla för flitiga folkhögskoleelevers frenetiska fotarbete i åratal. Typ 250 år, var det nog tänkt.

Var 5:e minut måste man skrapa under hyveln och peta bort klegg som satt sig som betong i glipan vid stålet. Den eländiga fernissan blev ett fint damm som liksom klistrade ihop sig. Jag körde med stålborste. Ha. Ingen skillnad. Med fönsterskrapa kunde man få bort en del om man tog i så man blev blå. En bräda på 150 cm tog en timme. 

Vi hämtade tunga artelleriet i form av en bandslip. Det bandet var igenkleggat efter 1/5 av längden. Någon tipsade om att ha såpa på bandet. Fernissan tog sig illslugt igenom såpan och kleggade igen bandet. Vi hädde såpa på hyveln istället, det var…inte så bra. Lite desperata, kanske.

Tillslut tog vi halvrund skrubbhyvel och körde i 45 graders vinkel som förarbete, då behövde man bara gengöra den var 10:e minut och arbetstiden för varje bräda kom ner till 45 min. Dessutom hade man fernissa-damm i håret, i näsan, under kläderna och i ansiktet.

Nä, då hade Nils roligare:

Som en räddare i nöden…

Av , , Bli först att kommentera 2

 …i relationskrisnöden, alltså, kommer DN:s söndagsbilaga. Först en intervju med äkta paret Martina och Erik Haag. Inget fel i det, dom verkar sunda och trevliga. Sen kommer experten in och har en del TIPS:

"Kärleken behöver sin plats i vardagen, det räcker inte med att åka bort en helg tillsammans då och då."

"Gör plats för kärleken i vardagen, var fysiska och prata om varandras behov istället för brister."

"Det gäller att njuta av sin relation, att utbyta tankar"…

"Många har för mycket fokus på aktiviteter och prestation, att hinna med allt men planerar."

"Försök att lyssna, respektera och kom till en lösning som både du och din partner kan acceptera."

Vilken tur för alla dom som är helt vilse i sin relation. Halleluja. Det hade man inte kunnat tro. En relationsexpert som tycker att man ska prata, lyssna och respektera varandra- helt otippat!

Kommer aldrig några skojigare experter- mer som på 70-talet? 

"Flytta ut på landet! I en gammal dragig kåk i Örträsk med snoriga barn och fruset avlopp har ni inte kraft att gräla alls."

"Betala inga dyra pengar för terapi- kom hem till mig på Öland på byggnadsvårdsläger istället!"

"Skaffa en massa udda djur och prata med dem hellre än med din rigida partner, då får du de svar du vill ha."

"Köp trisslotter. När ni vinner- kolla om din partner vill dela med dig då"

Vad hende?

Av , , Bli först att kommentera 3

 Här sitter man och bloggar i godan ro, med sina trogna typ 40 läsare om dagen. Drömmer stillsamt om ett genombrott och lite länsherravälde (peta Chris Heister) och plötsligt har jag 398 visningar! Och det stoppar inte där, just nu står den på 522 st.

Termometern rusar neråt nästan lika fort- vi ligg nu en hårsmån från -30. När jag är ute med hunden är det ett ovanligt ljud under skorna, som att vägen skulle knaka och braka ihop närsomhelst. Hunden trippar med en väldig fart och inga andra syns ute. Undrar om det är ungefär 55 grader varmare i Peru, där Ann och Stefan bor? 

Återigen: Vad gör vi här? Vem kom på den här knäppa idén? 

Året jag och Elisabeth (Bättan på Arvikamål) flyttade upp hit hade vi bestämt att undkomma den ytterst kalla vintern i Värmland och ta jobb på en båt till varmare länder. Jag med min sjö7ka. Så far vi upp hit i stället. Är detta logiskt. 

Bara sedan jag började skriva detta har det blivit 0,6 grader kallare. 

Min mamma visste vad hon gjorde när hon gav mig pengar till vinterstövlar i julklapp. Ett par Jala arbetskängor har sällan setat bättre. Tur jag har så små fötter- karlstorlekarna var slut för längesen i andra märken. 

Vad vill kvinnorna? Var det någon som en gång frågade sig. En man alltså. Hade han varit kvinna så hade han ju varit tillräckligt smart att räkna ut det själv. Vi vill ha:

* En rejäl MIG-svets

* Magiska byxor som gör att rumpan ser liten och nätt ut

* En varm bil som startar i alla väder

* Ett par Jala arbetskängor

* En handväska som rymmer smink, viktiga papper, snorpapper, bomullstussar, bogserlina, barnmatsburkar, skoteroverall, fickplunta, medicinlåda, pennor, virkningar, kofot, startkablar, se-på-fan-tabletter, George Clooney-filmer, laptop, mobilladdare, cykelpump, extrastrumpbyxor, joggongskor, några semlor, våtservietter, kattstrypare, Morakniv, tumstock, stekspade, timmersvans, nej vad säger jag- inte timmersvans utan en liten geringssåg till listerna som mannen i vårt liv aldrig sätter upp.

Sen tror jag vi är ganska nöjda, förutom ett renoverat badrum, hällspis, uteplats, pampig veranda, avundsvärt sexliv, en tröska och så någon diffust självförverkligande sysselsättning.