Morgonraggning…

Av , , Bli först att kommentera 1

 

Det vore något, det. Jag tänkte på det när jag stod och stirrade in i mitt ansikte i spegeln i morse. Man är ju markant mer attraktiv på kvällen.  Det är ju frågan om det ens är samma person som man ser kl 05.15 nyuppstigen och sedan kl 17.15 får se ren och sminkad och i välsittande kläder…

Hur kan den här märkliga traditionen med kvällsraggning på krogen uppkommit när det vore så mycket mer realistiskt och praktiskt- för att inte nämna mer komiskt- att ragga på morgonen??

Tänk om alla sugna singlar kleve upp kl 5 på lördag morgon, utvilade utan en massa fredagskvällsfestande, och bara typ gick direkt ut! Som små (skrynkliga och vingliga) nyponrosor med den zombie-artade morgonblicken rätt fram.

Dom stackarna som jobbade på O´Learys och de andra ställena skulle få lite bättre arbetstider, även taxi, och polisen skulle få en topp vid 15- tiden på eftermiddagen istället. Akutpersonalen skulle få plocka glasbitar ur folk och lappa ihop dom efter slagsmål på eftermiddagarna, och sedan åka hem till lördagsmiddag med familjen. Eller- förresten, det kanske inte ens skulle bli så mycket bråk. Jag menar- är man strängt taget så energisk att man ids börja slåss om man klivit upp kl 5 på morgonen och druckit öl till frukost? Finns det ens några snygga kvinnor att slåss om?

Nå- dessa hugade spekulanter på raggande och festande tar sig ut på stan denna okristliga timme, ni vet hur det är: hjärnan är lika snabb som melass är lättrinnande i -20 graders kyla, man fattar trögt, håret är tovigt, minsta motgång (som en vidbränd rostad macka) får en att tappa humöret och man ryter åt omgivningen med tordönsstämma och är röd i ansiktet, snubblar över barnens leksaker och ägnar 6 minuter åt att leta efter sin tandborste. Man vill inte prata snällt, man vill ha sin jävla tidning i fred, sitt te varmt, två likadana sockar, inga komplicerade frågor om vart någon annans Levis-jeans är, man är blek, förvirrad och halvrasande. Det är ett ytterst svårt projekt att ens ta sig samman så pass att man kom sig ut genom dörren. Det är stor risk att man glömmer bankkortet, och det är ju bra, då blir man inte så full.

Tänk er att möta en annan singel i detta tillstånd! Så bra! De skulle ju direkt kunna se hur de är i sin allra värsta stund. Ingen behöver bli besviken, och skilsmässorna skulle minska.

När man sedan har varit på krogen och raggat, och ska ta sig hem ensam eller inte, så är det ju guldläge: på lördag eftermiddag har man lång tid på sig att få tag i någon kompis som kan hämta en, eller så kan man gå eller cykla. När man kom hem är det fortfarande bara tidig kväll, och man kan nyktra till, fyllna till, se på tv, eller bara ladda inför söndagsmorgonraggningen, som kan utövas i lugn och ro utan att man behöv gruva sig för måndag morgon.

Det förfärliga med det här är bara att nästan alla kvinnor ser hemska ut på morgonen, medan männen bara är rufsiga och busiga.

 

Hur svårt kan de va??

Av , , Bli först att kommentera 1

 Mmmm. Min mobil vill inte funka när jag trycker på vänstra radens knappar. Ganska svårt att klara sig utan 1,4,7,*,g,h,i,p,q,r, och s…

Egendomligt nog är sker detta samtidigt som jag avslutat min förhöjda månadsavgift på den- alltså den där delbetalningen på själva mobilen. Men det är förstås bara en tillfällighet. Händer bara en gång på miljonen. Lika ofta som en kvinna går in i en affär och tänker "jag skulle vilja ha en sån där svart liten sexig kjol med slits i sånt där glansigt tyg som sitter som en smäck"- och så FINNS det en sån kjol JUST där hon går i in i affären, och den är på REA och PASSAR. (Har hänt mig en gång på 51 år).

Nåväl. Jag lyssnar på Miss Li och Pulp och kommer i otakt med min text.

Jo. Då när jag skulle köpa ny mobil var det ju lite svårt att välja- ni vet- abonnemang och kamera och avgifter och gps och allt fanstyg (shit- jag svor. Detta går åt hällvette, jag jobbar ju åt kyrkan nu. Botgöring i fastetid är enda räddningen!)

Tillslut lyckas man bestämma sig. Ja, men nu kanske jag måste köpe en ny. Och det är ännu svårare nu. Det är Xperia, Iphone, appar och en massa eländiga funktioner jag inte begriper och följakligen inte behöver. Jag vill ringa, sms:a, mms:a, kolla på en karta som funkar och ta bra foton. Är det för mycket begärt??? Jag vill fan inte "samla mitt inteaktiva sociala liv på en plats". Jag har inge problem med att kolla på Twitterflöden, blogga, läsa mail, läsa mail och surra på Facebook PÅ MOBILEN! ÅÅÅååå.

Det är som att köpa en ny bil.

Man vill kunna köra, kunna köra om fort, lyssna på radio, dra en släp, packa lite grejer, ställa in backspeglarna,  ställa in stolen bra och se hur mycket soppa det är kvar.

NÄÄÄÄ!!! Om man vill ha kunna köra måste man köst på extra: motorvärmare, om man vill kunna köra om fort måsta man köpa en bil som inte bara har 140 hästar utan bortåt en 225, vill man höra radio är man tvungen att köpa ett paket med regnsensor, 8 högtalare och glastaklucka, vill man ställa om backspeglarna lätt så måste man ha sig ett paket med extrabreda fälgar, rattreglage till mobilen och backningsvarnare, vill man ställa in stolen måste man ha ett annat paket där det ingår stolinställningsminne, dvd-spelare och nån jävla fånig textilmatta på golven.

Det konstiga är att om man BARA vill ha radion- ja, då kostar det MER är detdär paketet.

Hur skulle det vara om vi konsumenter satte hårt mot hårt? Vi är alldeles för mesiga enligt min mening. Men he beror ju på va ni annren tyyck???

Drabbad av välsignelse…

Av , , Bli först att kommentera 0

 …kan man bli. Det är trevligt. Att jag blev välsignad hände sig på så vis att jag i måndags fick ett brev från en församling där jag sökt jobb som kyrkogårdsarbetare där de skrev att tyvärr hade tjänsten tillsatts av annan sökande MEN de önskade mig Guds rika välsignelse. Och si: undret skedde! Redan nästa dag knatade jag upp på kyrkogården här i byn och frågade om de behövde någon arbetskraft- och det gjorde dom! "Kan du börja om 1 timme?" Javisst sa jag ocg sprang bara hem och bytte om och startade krattningen med en gång.

För övrigt var våran bångstyriga klass- eller delar av den egentligen- och hälsade på en lärare på skolan som bor i det här huset: (varning! Byggnadsvårdsporr)

Det var även som en slags välsignelse att få uppleva detta gamla och så välrenoverade hus…och har man ett ANTAL tusenlappar över, så är det snart till salu…

Anonyma missbrukares uppsnappade

Av , , Bli först att kommentera 0

 

…samtal på möten för likasinnade:

Anonyma skomissbrukare. ”Hej, jag heter Julia och jag har ett skoberoende. Det började med de där blommiga gummistövlarna jag fick när jag började 2:an. Jag sov t.o.m. i dom. Det blev så att jag jobbade mig upp till ett högre antal skor när mina fötter slutade växa. Min pojkvän tyckte det var lite konstigt att jag hela tiden avbröt tv-tittandet med att ränna till garderoben. Men han såg inte att jag bytte skor, så jag kunde gradvis öka mitt missbruk. Garderoben blev för trång, och jag fick utöka mitt revir till hallgarderoben och ett övergivet köksskåp. Det blev svårt när vi fick 2 barn att få plats med skorna. För att inte tala om stövlarna, men vi hade en trasig frys i garaget som kunde proppas. Tillslut märkte min man att skorna dominerade hela vårt liv- och det är därför jag är här.”

Anonyma mätmissbrukare. ”Hej, jag heter Göran och kommer att vara linjalmissbrukare i resten av mitt liv. Kanske kan jag få ner det till en hanterbar nivå. Det svåra är att alla måste mäta varje dag, en del mäter normalt flera gånger per dag- till exempel snickare och sömmerskor. Om jag i smyg beblandar mig med sådana dröjer det längst innan någon märker något och utesluter mig ur mätgemenskapen. Det är en hårfin gräns mellan att mäta för tillfredsställelsens skull och mäta bara av nytta! Jag glömmer aldrig min linjal hemma, den kräver att få följa med, och ibland på bussen har vi ljuvliga, rusiga stunder av lycka när vi kan okynnesmäta sömavståndet på bussätena.”

Anonyma dymlingsmissbrukare. ”Hej, jag heter Tess och är en bordercollie. Jag vill berätta om mitt dymlingsmissbruk. Det började stillsamt som liten valp när husse gav en fin furudymling att gnaga på. Det var så skönt i tänderna att jag bara fortsatte- och på den vägen är det. Det blev dymlingar varje dag- större och större som jag gnagde smala. Husse var glad. Den idioten. Mina kompisar skrattade åt mig och gömde undan furudymlingarna. Så jag började gå på tyngre och hårdare träslag- valnöt, björk och ek slank ner. Man blir yr av sånt här, käken vibrerar och man får huvudvärk och tappar all lust för fårvallning och råttjakt. 4 tänder lossnade när jag gav mig på ebenholtz- och det var därför jag kom hit. Voff.”

Anonyma folkvimmelsmissbrukare. ”Hej, jag heter Folke och har börjat må dåligt till följd av allför ohämmat vimlande. När jag vimlar sker det med en oseriös inställning är jag rädd för. Det är inte det sociala jag är ute efter, utan mer att le i mjugg åt hur knasiga folk ser ut. Men när mjuggleendet breder ut sig till fniss och numera även ibland gapskratt blir det till ett lidande. Folk tror ju att dom beter sig knäppt och blir arga på mig för att jag inte kan behärska mig. Upprinnelsen till detta var att sitta och se på folk som passerade och tänka sig att de allihop hade sin personliga gåstil för att de var skitnödiga. Pröva får ni se hur lätt det är att bli fast. Det spårar fullständigt ur och man tappar koncentrationen. Man åker tunnelbana och går på vernissager bara för att stå där och inbilla sig att det bara är en hårsmån ifrån att de andra ska börja peta sig i näsan eller knäppa upp behån eller att de håller på att kissa på sig. Jag har inte tid att jobba, eller egentligen så kommer jag inte så långt som att ta mig till jobbet längre. Jag måste gå av vid varenda hållplats och skratta klart.”

 

Ibland…

Av , , Bli först att kommentera 0

 …kommer det opassande tankar in i ens hjärna. Eller i mitt fall- även dikter. Om jag kör taxi och har någon snobbig kund från flyget. Så bara ploppar det upp en vers i mitt huvud: Läkarfrun är smal och brun, barnen rara- fattas bara, ,mannen han går myndigt fram, hyssjar barnens stoj och glam. 

Men då måste man ju vara tyst. Sitta där i förarsätet och fnissa ensam- det passar sig verkligen inte! Visa kunder irriterar mig mer än andra. Många är gångerna på det jobbet jag bara velat ryta: Men sluta sup då för faan! Men lyssna på dina barn! Du kanske tycker det är jobbigt att knarka- men det är inget mot hur jobbigt det är att köra er gnällande och skitiga dit ni fått för er att fara! Sluta ynka för en ond fot- sjukskriv dig eller jobba- men var tyst!

När man är på anställningsintervju är det om möjligt mer opassande att få sådana filosofiska/komiska infall. Helt ödesdigert är att fantisera om hur ens eventuella framtida chef såg ut och bar sig åt som 4-åring. Jamen då sitt man där och och ser en liten fet pojke som trillar omkull i leran…

Just verser och rim har en förmåga att bara dyka upp och tränga sig på hos mig. Det kan hända när någon fyller år- det bara rinner ur en dikt om den personen. Synd bara att man inte kan styra det, för det kan också hända att jag sitter och försöker rimma ett födelsedagsrim åt någon- och det kommer bara inte!

Erkännande av

Av , , Bli först att kommentera 0

 pinsam verksamhet: Jag har suttit på Facebook. Ni vet, man fastnar. Vänsökaren började jag bläddra i (hur kom jag dit ens? som en slags mystisk Harry Potter – effekt) och det var ba en Ändlös Radda av folk jag Kanske känner. Där dyker ni upp, minsann. Gamla Arvika-vänner. Sten Fransson, Leif Fransson, Ala, m.fl. 

Men vad har hänt- ni är ju gamla och skrynkliga. Knappt hinner man lämna Värmland obevakat 1980 för att upptäcka 31 år senare att ni har blivit äldre! Vad håller ni på med egentligen? Betyder det i själva verket att jag också har blivit gammal?

Nu blir jag verkligen nervös. Jag vågar inte söka efter Bosse Warg, Bjarne Kask, Hans Kindströmmer, Larsa Skogsberg, Thomas och Tommy Åslund, Patricia, Anna Nord, Helena Johansson, Erik Andersson, Per- Olof Åstbom, Lars Johansson eller Trassel. Dessa unga killar med framtidshopp i blick, trimmad Amazon 122:a (eller hette den 121 sportmodellen?), skitigt badrum, Volvojobb, nerslitna träskor, nötta jeans och solsken i blick. Bosse Paulsson som sålde knark till småflickor hade förresten en fin mörkgrön 164:a med automatväxel. Om det nu är sant att han… så må han brinna i helvetet. 

Tja, det verkar inte bättre än att tidens tand gnagt oss så hårt. 

Jag fattar det inte!!!

Av , , Bli först att kommentera 0

 Varför har vi inte en lag på alkolås i alla bilar? Visst kan tekniken strula, människor kan känna sig kränkta m.m. Men det handlar ju om att rädda liv- och även att rädda folk från att bli skadade. 

Det handlar också om att se till att inte fulla människor gör någon illa i trafiken och sedan  mår dåligt av det resten av livet. Även om man kör full kan man ju ha empati och ångra sig. Även om man får straff för det man gjort kan det moraliska gnaga.

Det är klart jag själv skulle bli jättearg om jag hade ett alkolås i min bil och det strulade fast jag visste att jag var nykter- men man får väl besinna sig. Om jag kommer försent kanske 2 gånger om året så är det väl inte hela världen! Vi lever ju i ett samhälle som är civiliserat? Rätt- och då ska man ta ansvar för varandra.

Om samhället lagstiftade om alkolås i alla bilar så skulle massa liv och lidande undvikas. Inte alla- det finns tricks att kringgå lagar och man kan lura/tvinga någon att blåsa i ens ställe och det finns drogfylla och svampfylla och medicinfylla- men varje människas liv är väl värt att försöka rädda?

Första tofsvipan sedd i måndags!

Av , , Bli först att kommentera 0

 Nu är det vår-hänryckningens och parkblottarnas tid! Min hund blir alldeles knäpp när hon ser grannarna skotta snö och sopa garageinfarten ren, hon vill vara med och gräva rännilar för vårvattnet. Folket i Västerbotten ställer motvilligt iväg skotern om de inte ska iväg till fjällen i påsk. 

K-Rautas tidning kommer proppad med käck inspiration. Vad ska vi göra i år,då? Jag tippar att det blir stenläggning av gården, nu när alla har sin badtunna och sitt uterum och sin altan, och sin nydesignade trädgård. Blir det porfyr från bergslagen på trädgårdsgången?

Jag tycker Västerbotten blir totalt vilt i maj. Allt ska hinnas med och dessutom vårstädning och undanplock av vintergrejer- och så alla dessa skolavslutningar och studiecirkelavslutningar!

Många ägnar sig åt att sätta frö eller köpa plantor och sätta ut (förmodligen är Mårbackapelargonen ute i år, och de måste få tag i årets trendiga pelargon) och så denna eviga Bror Duktigtävling.

En har övervintrat 25 st vindruvsrankor, en har jordgubbssmultron, en har Årets Pelargon fulla stenpartiet, en har täckodling med nåt nytt fiffigt material. Inte nog med det- alla kompisar måste genast berätta att de har Nästa års Årets Pelargon, ett ännu större jordgubbsland med en helt ny fiberduk av ätbar majsstärkelse, eller redan har ätit potatis i flera veckor…

När alla nu också har en jättefin 21- vxl cykel att ta sig 1,5 km till affären med, en åkgräsklippare, vanlig gågräsklippare, häckklippare, trimmer, stenskärare, klimatkontroll i växthuset och infravärme i uterummet så tippar jag att i år kommer alla att köpa sig en egen minigrävare.

Jamen he gäll ju å va produktiv!

Av , , Bli först att kommentera 0

 Nu har vi haft temaveckor på skolan, och vi liiite ambitiösare elever har ägnat oss åt att få klart saker. Som min täljhäst, ba, t.ex…

Man klämmer fast exempelvis en träbit genom att pressa fötterna på pedalen, då låses huvudet och man kan tälja på. 

Och så har jag målat Sundlings fönster, fixat Gunillas kamin, och börjat träna på trädekorationer i form av karvsnitt.

Om ni undrar, alltså. I Västerbotten går det ju mycket ut på att vara duktig och producera saker. Det kanske är så i resten av landet och vadvetjag hela världen. Men jag gillar att dra förhastade slutsatser av begränsade erfarenheter och att generalisera- så jag påstår besserwisseraktigt att det är något gammalt frireligiöst arv i trakterna som gör att man inte bara måste vara duktig, utan också måste bevisa det! Mälte pären i april, skotta snön mot huset i november, klar med julklappar i oktober, vaxa bilen varje månad, deklarera i tid, ha bullar i frysen, välja rätt skola till barnen, ta bort flagnat nagellack, samla årsbeskeden i en pärm, gå till tandläkarn i tid, köra åkgräsklippare och trimmer,  inga lik i garderoben. Präktigt värre. 

Inte som på 70-talet.

Och om ni undrar så är täljhästen målad med först pigment av Engelsk Röd utrörd i oljelasyr, och sedan bara oljelasyr.