De va´nte bättre förr!

Tandläkarn!! Den va INTE bättre förr. Min mamma (född 1938) lär när hon var liten har sparkat eller bitit tandläkarn så hen var tvungen att sluta för dagen och gå hem. Jag antar att det var traumatiskt för bägge. När min kompis Kersti i Byske var liten(hon är född1947), så slet dom ut alla tänder som det var i hål i på de barn som var ”fattiga”, för dom kunde ändå inte hålla en god tandhygien. Bussigt! vem vill gå med löständer vid 14 års ålder?

I min generation var det så att det var inga pedagogiska tandläkare. Jag minns en jättearg kvinnlig drake som tryckte ner mig i tandläkarstolen, vräkte mig bakåt och skrek:”GAPA” och började gräva i munnen på mig. Kanske var detta i början på 70-talet, och denna arga kvinna skrämde mig så till den milda grad att jag led av svår tandläkarskräck i många år. Som tur är har jag supertänder, och har bara lagat några få, aldrig någon rotfyllning ens, och vågade inte säga ett pip till mina tandläkare. Vilket resulterade i att jag var tvungen att laga hål med bedövning som egentligen inte funkade. Till slut kom jag till min nuvarande tandläkare och han har typ frälst mig! Fatta! En snygg, vältränad, nyduschad man som ger mig hur mycket droger jag kan önska! Hos honom har jag gått i 18 år tror jag, och när han lagar mina hål så ser han till att bedövningen tar. Massa sprutor: känner ingenting: nöjd och glad! Han såg till att kolla först så att bedövningen verkligen verkat och nu är mitt tandliv underbart!

Mina barn och barnbarn har jättepedagogiska tandläkare. Barnen får leksaker, blir humant behandlade, tandläkarn pratar sakta och lågt och det verkar inte vara någon nervositet alls.