Etikett: kyla

Det har vänt!!

Av , , Bli först att kommentera 1

Vadå ”det har vänt”? Vad har hänt? Äre lönt att sätt på pränt?

Jo, det blir ljusare nu!

2013 dec 3 021

 

Såhär fint var det en morgon när jag var ute o gick!!

Kolla hur solen lyser på de frusna vågorna på Tavelsjön…

Jag skulle gärna hoppa över julen direkt och gå vidare till våren, men det dröjer ju, så man får vara glad för det lilla, som barnens farmor sa. Nu har jag alltså bott i Västerbotten i 33 år, och varje år i oktober säjer Västerbotten med sin mörkaste röst: ”Jag varnar er! Vänd hem! Åk till varmare ställen! Gack hädan och tinen upp Eder avkylda lekamen på trevligare breddgrader!” Och varje höst säjer vi kaxigt tillbaka:”Nänä, vi stannar här med dig. Hur kallt kan det bli?” Och varje november och december är det hemskt och mörkt och ganska kallt, men vi härdar! Vi är Norrländska kwinnor och männer som klarar det här. I januari och februari blir det etter kallare.(Det är ett förbaskat gnäll hela tiden på frostiga bilar, halkiga vägar, igensnöade vägar, oplogade vägar, ohämtad post, okomme tidningar, blöta hundar och barn, illvilliga kalla bilar, parabolantenner som blir ivägblåsta, tak som pajar, ett mörker som förmörkar våra sinnen, julgranar som blir stulna, hundar som fryser så att de hoppar på skaren och ett ständigt torkande av Hestra-vantar). Men utåt sett är vi hårda. Dom där sörlänningarna som inte kan styra biln sin på blankisn, och grannarna som inte törs hämta posten på tri daga, dom där tågresenärerna som inte fattat att man inte kan åka tåg utan att man måste ha en fyrhjulsdriven VW med dieselvärmare om man då ska komma sig nånstans.

Ärligt. ÄRLIGT, västerbottningar, vänner i Nordanlandet, systrar och bröder i Norrland – visst är det väl eländigt med kylan och mörkret? Jag tror vi stannar här för att det är så trevligt folk som bor här. Slalom och vinterrally och skoterkörning i all ära…

”Man får vara glad

Av , , 1 kommentar 3

för det lilla”, som mina barns farmor brukade säga. Kung Bore bet icket på henne. Hon hade nylonstödstrumpor i alla väder och kjol. När hon kom farande nerför backen till lagården hade hon gummistövlar, en tunn poplinkappa, en blus i sånt där färgglatt lite styvare nylon eller akryl. Ingen tjocktröja, men mössa och vantar. Om det så var-25 eller mer hade hon aldrig mer på sig när hon skulle till lagården. Jag kan inte minnas att hon klagade på kylan nångång, men det kan ju förstås vara en retroaktiv glorifiering.
Så idag är jag glad för att det bara är -21 och måste genast ut och hurta.
Farmor hon behövd int hitta på någon motion, hon. Hadd väl aldrig fallit henne in. Hon som hade burit de stora mjölkhämtarna från lagården, sänkt ner dom i kylvatten och sedan fått upp dom på mjölkpallen. Hon som hade blivit blåslagen av skuttiga SKB kvigor och själv drog potatismuggen om ingen hade tid att hjälpa henne. Hon som bar hö, tillrättavisade brunstiga kor och bar de tunga mjölkmaskinerna även när hon var över 65 och hade böjd rygg.
Jag känner att jag ligg i lä. Hinn som aldrig upp henne.