Etikett: Västerbotten

Det har vänt!!

Av , , Bli först att kommentera 1

Vadå ”det har vänt”? Vad har hänt? Äre lönt att sätt på pränt?

Jo, det blir ljusare nu!

2013 dec 3 021

 

Såhär fint var det en morgon när jag var ute o gick!!

Kolla hur solen lyser på de frusna vågorna på Tavelsjön…

Jag skulle gärna hoppa över julen direkt och gå vidare till våren, men det dröjer ju, så man får vara glad för det lilla, som barnens farmor sa. Nu har jag alltså bott i Västerbotten i 33 år, och varje år i oktober säjer Västerbotten med sin mörkaste röst: ”Jag varnar er! Vänd hem! Åk till varmare ställen! Gack hädan och tinen upp Eder avkylda lekamen på trevligare breddgrader!” Och varje höst säjer vi kaxigt tillbaka:”Nänä, vi stannar här med dig. Hur kallt kan det bli?” Och varje november och december är det hemskt och mörkt och ganska kallt, men vi härdar! Vi är Norrländska kwinnor och männer som klarar det här. I januari och februari blir det etter kallare.(Det är ett förbaskat gnäll hela tiden på frostiga bilar, halkiga vägar, igensnöade vägar, oplogade vägar, ohämtad post, okomme tidningar, blöta hundar och barn, illvilliga kalla bilar, parabolantenner som blir ivägblåsta, tak som pajar, ett mörker som förmörkar våra sinnen, julgranar som blir stulna, hundar som fryser så att de hoppar på skaren och ett ständigt torkande av Hestra-vantar). Men utåt sett är vi hårda. Dom där sörlänningarna som inte kan styra biln sin på blankisn, och grannarna som inte törs hämta posten på tri daga, dom där tågresenärerna som inte fattat att man inte kan åka tåg utan att man måste ha en fyrhjulsdriven VW med dieselvärmare om man då ska komma sig nånstans.

Ärligt. ÄRLIGT, västerbottningar, vänner i Nordanlandet, systrar och bröder i Norrland – visst är det väl eländigt med kylan och mörkret? Jag tror vi stannar här för att det är så trevligt folk som bor här. Slalom och vinterrally och skoterkörning i all ära…

Mina förbaskade präktiga

Av , , Bli först att kommentera 2
 

 

Föräldrar har fördärvat min karriär. Helt präktigt vägrade dom att ha alkoholproblem (har aldrig sett dom påverkade hitills under över 50 års släktskap) inga droger, inget okynnes-sockerknaprande, en fin skola med bra lärare fick jag gå i. Ridläger fick jag fara på och hästar hyrde vi på somrarna. Kompisar sov över och alla roliga klassresor var jag med om. Till råga på allt är min styvpappa jätteidealisk.

Fatta vilken misär! Nuförtiden kan man ju hur lätt som helst göra författarkarriär på att avslöja saker om sina frånvarande föräldrar, tala ut om övergrepp, vägra att konfronteras med dom offentligt och med ett raskt penndrag dra ner glorian på kändisföräldrarna. Allmän heten verkar intresserade av att läsa om hur alla halvkända barn haft det och hur usel deras uppväxt varit och att dom till följd av detta blivit missbrukare, olyckliga, otränade och förbittrade.

För min del ledde all denna odrägliga idyll till att jag blev missbruksberoende. Av skog. En livslång besatthet av skogen, dess flora och fauna och dess eventuella mysterier. Jag skyller särskilt min mamma på grund av ideliga helgutflykter till naturen och berättande om Näcken, Skogsrået och Bäckahästen, styvpappa fyllde på och talade om ekologiska samband och farliga gifter. Pappa kom med gulliga böcker med foton på rävungar, Beskows Solägget och sagor om kloka ugglor.

Jag drogs ut till skogen mer och mer- korta stunder med mina vänner i skogen räckte inte att fylla mina behov. Jag fick låtsas vara svårbedd och följa med andra ut i det härliga gröna som vägvisare.

Försakelserna började rada upp sig: Nej till kaffedrickande hos grannar med hembakta vetekakor, barnen fick inte träna fotboll mer än tre dagar i veckan, jobbet ”krävde” mer och mer övertid, inga festklänningar på galgarna utan yllesockar och Fjällrävenjackor började torna upp sig i garderoberna.

Det gick så långt att jag SMAKADE på späda granskott, försökte tugga på kåda, bet i björknäver och gnagde på harsyrablad utan att riktigt inse vart det kunde bära hän.

Mer och mer började jag umgås med den bisarra tanken att jag skulle FLYTTA ut i den älskade skogen. Helst uppe i Västerbotten med de fantastiska vyerna. ( I min idealiserade fantasi trodde jag det såg lika vilt och vackert ut i Umeå som i Örträsk eller Klutmark eller Mellanås eller Lycksele eller Kvavisträsk).

Mina vänner gjorde sitt bästa för att få mig att inse att det stilla granskogsuset egentligen var onormalt och det friska och frejdiga storstadsbullret av slagborrmaskiner, lastbilar, enorma ventilationssystem, vrålande sportsupportrar och hemtrevliga polissirener snabbt skulle få min mentala hälsa på fötter igen.

Men jag var icke hågad att höra därpå. Vännerna blev mer och mer misstänksamma och jag fick hemligare och hemligare smyga ut i till det gröna.

Hur det gick? Tja, mina gamla vänner lever väl i en storstad i en liten trävilla från 1935 med en tomt på 950 kvm och med utsikt över grannens vältuktade gräsmatta och vidare ända till Blackebergs tunnelbanestation. Den kostade säkert bara 5.400.000 kr om den inte var så renoverad.

Och jag sitter högst upp på ett berg i Västerbotten med milsvid utsikt och en kaffetermos och en glad hund och varma yllesockar på fötterna.

Vilken looser det blev av mig!

Utan farstu

Av , , 1 kommentar 6

 tycker jag Lennart Holmlund är. Lennart är socialdemokratisk politiker i Umeå med stort inflytande sedan länge. Utan farstu betyder i Västerbottten att man liksom häver ur sig det man tänker dirkt rakt ut- som arseniken for ut från Rönnskärsverken i fornstora dagar, utan att tankarna stannar av i den andliga farstun (förstugan) och tar en paus. Kanske tänker till lite, kanske filar formuleringar, kanske döljer diskrimineringar, kanske analyserar andemeningen, kanske lyssnar på lärda människor, kanske kvalitetsbedömer kunnandet eller kanske…. inte stannar alls utan bara rusar rätt på. 

Nå, jag kallar det denna fredagskväll för Plötsliga Utfall. Det kan ju vara så att Lennarts plötsliga utfall i själva verket är Nå Jävulusiskt genomtänkta. Att folk och media ska bli så upprörda att de tappar all fokus på de viktiga frågor som politiskt ska behandlas just då och bara liksom går bärsärk och skäller tillbaka på Lennart när han t. ex. öser ur sig att inlandskommunerna är en belastning för Umeå. Nä. Så kan de ju inte va. Ingen skulle väl vara så usel att han med vett och mening skällde på stackars Dorotea för att dra uppmärksamheten från något annat? Eeeeller?

Plötsliga Utfall kanske är något slags syndrom. Jag rycks med i detta. Smittas. Nu är det ju så att jag är inte med i något politiskt parti och representerar således bara mig själv i denna blogg, så nu tänkte jag göra det jag ofta gör: bara häva ur mig det jag tanker på just nu som irriterar mig. Det kan jag ju göra FÖR JAG ÄR JU BARA EN PRIVATPERSON SOM INTE BEHÖVER VARA SAKLIG ELLER OBJEKTIV, vilket man kan förvänta sig av politiskt valda. 

Jo, jag undrar varför man inte i dessa moderna tider bygger toaletter så att de är lättstädade. Privat och i företagslokaler. Det är fullkomligt stenålders att någon ska rengöra toan såsom sker idag. Man ska böja och vrida sig och rengöra med en trasa eller vadmannuanvänderförnågot för att komma åt skrymslena! Ofta är det också- vem skurar toan bara ett par gånger om året? Nä- varför bygger man inte så att hela golvet lutar svagt mot avloppsbrunnen och har en extralång duschslang? Då kan man bara spruta på önskat medel och så skölja av med slangen. 

Varför finns det inte sladdlösa strykjärn när det finns sladdlösa borrmaskiner? Ja, det finns ju, men de är svåra att hitta. Tycker alla att det är helt okey att man kan borra, skruva och raka sig sladdlöst, men sen när man ska stryka en skjorta så ska man trassla med sladden?

Jag tycker inte heller om att det ständigt skälls på inlandsborna och att man framställer dem och deras kommuner som tärande. Det är trängsel och svårt att få tag i bostäder i städer, inlandskommunerna har gott om plats och fin natur. Dessutom så bekostar inlandkommunerna sina barn tills de är 19 år och har gått ut gymnasiet och flyttar vidare ut i landet för att jobba eller studera. Överhuvudtaget så tycker jag att det är hemskt att prata om att vissa kommuner skulle vara tärande. Vi måste väl för 17 värna om den policy vi har haft i detta land- att man ska kunna bo var man vill och ändå ha det bra. Börjar vi surra om att vissa kommuner/medborgare är tärande så blir det otäckt. Vem ska bestämma vilka statistiska siffror som ska gälla? Vem ska bestämma var man kan bo? Vem ska bestämma vem som kostar för mycket? det finns ju folk i Umeå kommun som är väldigt tärande, och folk i Dorotea som är närande för t.o.m. Umeå. Förresten kan vi väl inte hugga av hela landsändar för att dom ligger långt borta och är glest befolkade?

 

 

Trattkantareller

Av , , Bli först att kommentera 0

 …tänker jag icke skryta över att jag plockat- eller lägga upp nån bild på. Sådant är för veklingar. Svampar plockar och äter man, man talar icket om det.

Överhuvudtaget är det en förfärlig massa prat om saker som ska göras, har gjorts och görs. Man kunde faktiskt tro att vi alla gick nånslags universitetskurs där man prompt måste utvärdera alla processer och reflektera över sina handlingar offentligt stup i qwarten!

Det finns faktiskt folk som varje dag facebookar om att dom har mockat skit i sina hästboxar, kommer att mocka skit i sina hästboxar, planerar att mocka skit i sina hästboxar eller misslyckats med att skotta skit i sina hästboxar. 

Seriöst!!! Skulle det vara någon terapeutisk nytta med att skaffa en hamster och facebooka om skitskottningen i dess bur?

Eller starta en blogg om mina otaliga och resultatlösa försök att sluta snusa? Skulle mina kära läsare fortsätta att följa mig om jag började skriva om maträtter jag hade tänkt laga, tandborstar jag hade tänkt köpa, katter jag låtit avliva, karlar jag inte gift mig med, skruvdragare jag verkligen i verkliga livet verkligen har köpt, timmerstockar jag eventuellt kommer att använda i ett framtida husbygge, intressanta färgkombinationer på kläder jag tänkt bära någongång, poliser jag dragit vid näsan i Ransäter midsommarsafton 1978 (el 1979 kanske), hästen som gav mig ett hiskeligt svart blåmärke 1973, den otroligt dåliga bilaffären jag gjorde 1980 gällande en röd Alfa Romeo Spider av 1969 års modell med en reservmotor till, jobbet som plåsterförsäljare i Västerbottens inland som jag tackade nej till, drömmar om matematikstudier vid Kristianstads Högskola som jag inte börjat på eller gardiner jag köpte 1979?

JA! det skulle ni! Om jag skrev tillräckligt intressant om det!!! Man måste väcka fantasin, få läsarna med sig, egga argumentationslusten, få folk att känna. Men det uppnår man inte genom att skriva träigt.

P.S. Egentligen tror jag inte att jag lurade några poliser i Ransäter. Men jag var verkligen där midsommar afton 1978 el 79. Undrar fortfarande vad jag gjorde där. Ingen vill berätta för mig, men jag vet att det var spelmanstämma och att jag hade med mig fiolen. Så långt är jag överrens. Ett tält figurerar också. Och folkdräkter- liksom i bakgrunden på nå vis. Vi liftade dit, jag och…. Emma förstås. Undrar om hon är på Facebook?

Hjortronplockning.

Av , , 1 kommentar 3

 Nu skall jag beskrivaför eder hurusom plockning av hjortron (snattren) går till här i Västerbotten. Jag har ju sedan 31 år och 237 dagar tillbaka bedrivit ett seriöst (om än okänt) folklivsforskningsarbete häruppe. Jag har kämpat och strävat i lagårdar med fjällkor och spannmjölkning, på livdjursauktioner, i grönsaksland, i undermåliga lastbilar transporterandes 11 ton tunga betongelement, brottandes med ovilliga kalvar, körandes döfulla taxikunder och motstäviga skolbarn, försökande lära mig mjölkrobotens alla hemligheter och finesser (säkert elektriska), baxandes gammbilar utur snödrivor, blidkandes principfasta svärföräldrar, pluggandes datakunskap, inridandes stolliga unghästar och uppfostrandes barn, barnbarn, make, grannar, dom döfulla taxikunderna och dom motsträviga skolbarnen, illvilliga anställda som försvunnit från jobbet och gömt undan en hel grusbil (Conny hette han, han stack till Sorsele och jobbade för någon annan åkare utan att knysta något till oss). 

JAMEN förstår ni- det är ingen jävla ände på vad jag fått utstå av er västerbottningar under denna tid! En liten ynklig och svag jänta, uppvuxen på Odenplan och med nollkoll.

Nu vet jag hur ni fungerar. Och hur det är att bo häruppe- och nu ska jag berätta. Jag varnar er- jag har säkert 120 läsare per dag på min blogg. Så se det som opinionsbildande!

Man berättar inte ens under hot om VAR ens hjortronställen är. Det är i Vindelns kommun. Kanske några mil från Vindelns Centrum. 

Blåbär berättar man gärna om- man visar och pekar åt de utländska bärplockarna. 

Men icke snattren! De äro heliga bär av guldfärg- och jag kan bara hoppas att ni inte på något vis kan få in GPS-koordinater på mina foton, för då är jag såld. Det är som värsta maffiavärlden, dethär. Får någon reda på var ens hjortronställen är- ja då är ens bästa dagar förbi, och inte nog med det- även ens barn och barnbarns dagar äro räknade. 

Till själva plockningen, nu då. Man går ut till sin myr. Man har med myggmedel, man plockar. Det är lite glest om dom ,så man får gå två steg för varje bär och böja sig ner. Inte alls svårt. Om man inte har sen-eller muskelinflammation i lårmusklerna. Men de har ju inte …de flesta. Inga dumma blondiner skulle ha det. 

Ja, och sen när man fått ihop sina litrar far man hem och kokar sylt. Thats it!

Man skulle kunna flexa….

Av , , Bli först att kommentera 3

…tiden, liksom. Då skulle man va vaken dom här underbara sommarnätterna och sen sova i november. Av någon anledning var detta den värsta vintern. Ändå är jag inte så väderkänslig. Det är ljuset jag vill ha! Första sommaren häruppe 1981- då komme vi oss aldrig i säng. Inte för att det är svårt att sova när det är ljust, utan för att vi frenetiskt utnyttjade ljuset och alldeles glömde bort tiden. Kära gamla Västerbotten, utan sommarn vore du inte mycket att ha!

När man får

Av , , Bli först att kommentera 2

 celebert besök från Hufvudstaden är det bra att kunna visa upp kära gamla Tavelsjö! Vi var upp på Tavelsjöberget i fredags.

Efteråt åto vi:

Vilket egentligen var lite klimatpinsamt… men gott.

När man får främmande sådär så är man så löjligt stolt över Västerbotten. Löjligt särskilt i år:

"Ja, visserligen måste man ha vantar och mössa en månad före midsommar afton, och det är frost på bilrutan 21 maj, och det går bara att grilla om man är ytterst fanatisk på balkongen med infravärme, MEN Umeå är väl ändå fantastiskt och snart slår björkarna ut… Snart… Kolla bara på pollen allergikerna!

 

Det förpliktigar

Av , , Bli först att kommentera 2

 …att ha många läsare. De förväntar sig att bli roade. Önskar bara jag hade en snabbare uppladdning, så jag kunde få in lite mer foton.

Emellertid är det nu vår i Västerbotten, vilket ger mig en anledning att köra några foton i repris, för snart är det sommar!!!

…och såhär var det när det var 50 grader kallare…

Det är lika otroligt varje år- på bara några veckor vaknar naturen. Sen blir det en yra och en kakfoni och allt ramlar över oss: Frön i växthus, hugga ved, skolavslutningar, pingstbröllop, husvagnsmögelkontroll, måla utemöbler, hitta sommarmattorna, köpa finklänning och allt det där vi gör. 

Det som händer varje gång det blir en ny säsong är att det dyker upp en massa tips i tidningar. Det brukar vara knep att minska julstressen, tips för att minska höstdepressionen eller hur man bantar 20 kg till sommaren.

Så snart kommer det: akuthjälp när den som bäst behövs: "så räddar du förhållandet under semestern"!!!

I en liten by

Av , , 1 kommentar 3

 i det inre av Västerbotten bor jag. Nästan. Just nu är jag en fejklantis, eftersom jag måste renovera huset ordentligt. Så jag sover alltemellanåt hos far min, som bor mitt i storstan. Jag har bott i små byar i Västerbotten sedan 19 december 1980, så jag har vet hur man beter sig. Och jag förstår bondska. T.o.m. Byskebondska kan jag hjälpligt fatta. För er oinvigda kan jag berätta att det är en väldig skillnad på hur de talar i Byske, Burträsk och Lövånger. 

Det är förfärligt synd att det är så erbarmeligt lite dialekt runtom Umeå. Blame the University for that!

Numera tillhör jag den skara som tycker att skånska ska textas i tv. Vem kan förstå???

Istället för "länder" säger dom "ländör". Varför är skånska så mesigt behandlat i media? Tänk om alla på nyheterna talade Byskebondska!