När jag var liten fick vi barn inte följa med på begravningar. Kanske trodde man att vi skulle störa, att vi inte skulle kunna sitta still. Kanske var man rädd för att vi skulle ta skada av att se människor gråta.

Jag är så innerligt tacksam över att detta har ändrats. Idag kan vi dela sorgen mer öppet och inte minst har internet blivit en plats där vi kan mötas för att minnas, ge tröst och hopp om att nya ljusa dagar trots allt ska komma.

Unga tröstar varandra
Jag märker detta så tydligt när jag på Facebook, Youtube och nätcommunityn Apberget följer hur ungdomar i Umeå tröstar och stärker varandra dessa veckor efter den tragiska bilolyckan den 28 oktober då två ungdomar dog mitt i Umeå. Sedan den kvällen har nätet fyllts av inlägg från kamrater och vänner till de två omkomna och ord med tröst och tankar om sorg och saknad har delats.

Sorgen blir lättare att bära om vi kan dela den med andra. Det är därför som vi ordnar minnesstunder i skolan och kyrkan. Det är därför som vi tänder ljus på olycksplatsen, tar ett steg närmare och håller om varandra. De fysiska mötesplatserna blir viktiga och nödvändiga.

Möts på nätet för att dela sorgen
Men dessa fysiska mötesplatser har idag också förts över till nätet. Också på nätet träffas vi för att minnas och dela sorgen och saknaden. Efter bilolyckan skriver en vän på nätet: ”Du kommer för alltid att vara saknad i mitt hjärta.” En annan skriver: ”Fin minnesstund idag”. Och många lägger in ett ”Vila i frid” och  ”R.I.P” (rest in peace). Att dela sorgen på minnessidor och via inlägg på de omkomnas gästböcker blir en nödvändighet och det skänker tröst och gemenskap kring det otänkbara att unga människor, mitt i sina växande liv, kan ryckas bort så hastigt.

Minnessidorna på Facebook, Youtube och Apberget skapar en öppenhet och närvaro, en gemenskap som kan läka och hela, så långt det nu är möjligt så här en kort tid efter att det tragiska just har skett.

Nätets möjlighet att skapa möte och relationer syns också tydligt när mamman till en av de omkomna skriver till de unga på en av sajterna och berättar om den kommande begravningen, om att det inte blir en kista utan en urna, att man gärna får ta med en ros, att alla är välkomna till minnesstunden efteråt.

Många av de unga som nu drabbas av sorgen har kanske inte varit på en begravning förut och vet kanske inte riktigt hur man ska göra. Så kommer mammans ord till dem och ett möte sker på nätet mellan vuxna och unga.

Den omsorg som kommer till uttryck just nu på Facebook, Apberget och Youtube ska vi vara rädda om och vårda. Den hjälper många i Umeå att komma vidare genom sorgen. Nätet har vuxit upp och är inte längre enbart en lekplats och surfbräda. Idag kan nätet hjälpa unga att bearbeta sin sorg och komma närmare varandra, för när sorgen delas blir den lite lättare att bära.

Kärleksfulla sms
Vi kan se hur allt fler börjar tänka kring hur nätet har betydelse för att vi ska orka bära sorg och saknad. Ett exempel är Brit Stakston som skrivit om nätets betydelse i samband med att hennes syster gick bort i cancer. Brit skriver: ”Att dela erfarenheter med andra på nätet under en svår sjukdom betyder mycket för väldigt många och gestaltas i form av forumdiskussioner, bloggar eller grupper i sociala nätverk.” Hon berättar också hur mobiltelefonen var viktig för att hålla kommunikationen öppen medan systern var svårt sjuk. ”Ständigt påslagen, oftast utan ljud och framför allt genom möjligheten att skicka SMS med nyckelinformation inför möten, läkarbesök etc. Och de kärleksfulla sms min syster skickade mig är några av de finaste minnen jag kommer att ha kvar.”

Fysisk närhet viktig
Samtidigt påpekar Brit hur viktigt det varit med fysisk närhet när sorgen tar strypgrepp. ”Men hur verkligt nätet än för mig i mitt vardagliga liv så har jag i den här perioden oftast och mest längtat efter en fysisk hand, en mänsklig röst eller en famn att vila i.”

Det fysiska är fortfarande viktigt, att få hålla en hand, att känna en kram. Det får vi aldrig släppa. Men det digitala mötet via nätet kan idag också vara en del av den läkande process som varje sörjande behöver gå igenom. Så kan vi idag, när sorgen och saknaden drabbar oss, mötas både i det digitala rummet och i det fysiska. Båda dessa rum kan hjälpa oss när vi behöver komma tillsammans för att få dela värme och tröst. För tillsammans orkar vi mer.