Klockan är tidig söndag morgon, omkring fyra och det är mörkt ute. Grannarna sover men jag har ställt klockan för att inte missa gudstjänsten som börjar vid den här tiden i Second Life, en virtuell värld på internet. Vid tangentbordet ställer jag min kopp te, jag virar filten lite tätare runt pyjamasbenen och loggar in framför datorn.

Filmen ovan visar en inspelning från en påskgudstjänst i anglikanska kyrkan i Second Life, en virtuell värld på internet som forskare i Umeå nu ska studera.

Någon timme senare, vid femsnåret på morgonen, är gudstjänsten slut. Då kryper jag ner i kojen igen och försöker somna om till tonerna av Amazing Grace eller vilken psalm det nu var som jag nynnade med i under gudstjänsten.

När jag vilar huvudet mot kudden brukar jag fundera på vad som händer med de heliga ritualerna när de delas över internet. Biter välsignelsen på mig när jag på skärmen ser hur prästens avatar i det digitala kyrkorummet höjer armen samtidigt som jag i hörlurarna hör hur han läser de mångtusenårigt gamla orden ur välsignelsen: ”Herren, välsigne er och bevara er…”, ja, fast då på engelska förstås eftersom det är en internationell gudstjänst. Biter orden på mig?

Nu ska några forskare studera dessa internationella digitala gudstjänster som firas i olika kyrkor i den virtuella världen Second Life och i andra virtuella världar på nätet. Det är professor Jørgen Straarup och idéhistoriken Stefan Gelfgren vid Umeå universitet som har fått tre miljoner i anslag från Vetenskapsrådet för att under tre år via HUMlab på universitetet studera kyrkan i den virtuella världen.

Det här är en viktig forskning för den kommer förhoppningsvis att kunna säga mer om hur virtuella världar ska utformas för att kunna beröra och kännas angelägna. Men forskningen kommer också att kunna ge bidrag till förståelsen av människans religiösa ritualer och av vad platsen, både den fysiska och den virtuella, har för betydelse i vårt sökande efter närhet, gemenskap och ett liv som bär.