I den by jag bor i har byagemenskapen stärkts genom Facebook.

Jag märker det främst bland småbarnsföräldrarna. Det gick upp för mig när vi härom veckan hade cykelfest i byn. En cykelfest går ut på att man enligt ett uppgjort schema cyklar mellan husen i området och äter förrätt på ett ställe, varmrätt på ett annat och kanske själv bjuder på efterrätt hemma hos sig.

Vid alla tre matstopp när vi satte oss kring grytor och fat nämndes Facebook. Det fanns med som en naturlighet i byns vardag, något de flesta kunde relatera till. ”Jag såg på Facebook att hon hade…”, var något som sas flera gånger vid middagsborden när vi talade om någon av de andra byborna. 

Facebook har blivit ett sätt att följa husreparationen hos grannen, om barnen blivit friska, eller hur det går med träningsrundan. Vardagsnyheter som förr avhandlades utanför affären eller vid fotbollsplanen skickas nu som statusmeddelanden över internet. På så sätt blir Facebook en kanal i vardagen som gör att man känner sig mer trygg i byn och därmed blir det angeläget att finnas kvar med sitt konto. Facebook har gjort att byn blivit mer öppen för många. Man kommer närmare varandra.

Men det är inte bara byn som påverkas av Facebook. Också släkten och närheten till kusinerna har påverkats av Facebook. Någonstans på 1970-talet blev släktträffarna allt färre och midsommar började firas med vänner istället för med mostrar och kusiner. I nära 30 år var kusinerna försvunna men nu har de återkommit. Med Facebook kopplar kusiner återigen upp sig med varandra och numera har allt fler genom Facebook bra koll på om kusiner byter jobb, bostad eller får nya barn.

Så på samma sätt som Facebook stärker byn så stärker också Facebook släkterna.
Så länge som Facebook kan ge sådana mervärden kommer många att vilja stanna kvar och fylla på med egna statusuppdateringar och läsa andras.

Men trots dessa vinster i vardagen så hörs en del protester mot Facebook. Igår måndag var det till och med ”Lämna Facebook-dagen”, en kampanj för de som tröttnat på att uppdatera sin status eller läsa om andras liv på Facebook.

Vad handlar protesterna mot Facebook om? Trots att man kan få ökad byagemenskap och närmare till släkten finns det tecken på att några börjar känna olust inför att Facebook samlar in en ofantlig mängd information om deras liv. För visst vill man dela med sig av sitt liv till grannar och kusiner, men man är mer tveksam till att Facebook ska kunna utnyttja informationen på något sätt och tjäna pengar på den utan att man kan styra det.

Andra talar om att lämna Facebook för att det inte längre är kul att uppdatera sin status. Det har blivit mest tristess och rutin.

Men även om sådana protester börjar dyka upp så är det en blygsam minoritet som står för dem. Så här dagen efter ”Lämna Facebook-dagen” ser jag inte någon tydlig trend i avhoppen när jag kollar antalet vänner på mitt eget konto och hos några andra. Och på den internationella lämna Facebook-sidan, We´re Quitting Facebook, är det nu på morgonen enbart 33 810 som meddelat att de stänger sitt Facebook-konto. Vilket är ett mycket litet antal av de 400 miljoner som har kvar sitt användarkonto.

Så Facebook får vi nog leva med ett tag till i vår vardag och vår by, innan det ersätts av något annat.