Valrörelsen i Västerbotten har ett starkt genomslag i bloggar på internet och i sociala medier som Facebook och Twitter. Kanske är det just här på det lokala planet som nätets möjligheter till demokrati och samtal syns som tydligast.

Men det lokala genomslaget i Västerbotten av sociala medier verkar inte uppmärksammas på nationell nivå, tolkar jag det som när jag läser boken Politik 2.0.

Den här valrörelsen skulle bli en valrörelse på internet och i sociala medier. Förväntningarna var stora på att politikerna skulle komma ut på Facebook, Youtube, Twitter och i bloggar. De viktiga samtalen om arbetslinjen, integration, skola och skatter skulle föras mellan människor på nätet.

I boken Politik 2.0 av Brit Stakston talas det till och med om paradigmskifte. Politik 2.0 kom lämpligt ut i slutet av maj som en injektion och spännande genomgång av valet och internet inför det kommande valet. Men det är trögt i portgången och författaren Stakston erkänner det då hon i ett blogginlägg på JMW från början av augusti skriver:
”Politikernas sociala medieanvändande är inte allmänt känt bland väljarna. Det syns i kommentarsfälten och i länkandet om vi tittar på lokalpolitikers bloggande. Vi har en lång resa kvar.”

Kanske är också den bristande aktiviteten på bokens medföljande blogg ett tecken på det svala intresset för att diskutera politik och sociala medier. I samband med boken Politik 2.0 lanserades en blogg där samtal om dess innehåll skulle kunna föras. Av det blev nästan ingenting. Idag skriver vi 31 augusti men inget inlägg har skrivits på bloggen efter 12 juli och inläggen före är få. Debatten och samtalet kring boken tog aldrig fart på webben, åtminstone inte i bokens blogg.

Men även om paradigmskiftet låter vänta på sig så finns det flera goda exempel på hur valrörelsen trots allt får fart också i sociala medier på internet. Ett av de mer framträdande exemplen är den valrörelse som de lokala politikerna för här i Västerbottens Kurirens nättidning. Det är dock en rörelse som boken Politik 2.0 helt missar.

16 politiker intervjuas i boken om deras syn på sociala medier men inte en enda politiker norr om Stockholm finns med. Det kan inte vara sant, tänker jag när jag upptäcker det sneda urvalet. Men hur jag än letar så finner jag inga andra än politiker från huvudstaden och någon enstaka från Göteborg, Örebro, Jönköping och Skåne.

Med tanke på de stora orden om att internet och sociala medier spränger gränser och för människor samman över geografiska avstånd så är det förvånansvärt att man i boken valt bort alla politiker norr om Stockholm. Hur tänkte man? Är det enbart ett stockholmsperspektiv som är intressant när det ska tals om sociala medier? Vad blev det då av Internets möjligheter att spränga gränser mellan människor och öppna upp?

Det enda positiva är kanske att Brit Stakston verkar vara medveten om hur urval kan bli sneda. I ett blogginlägg där hon kommentarer politikerlistor i Svenska Dagbladet skriver hon ”Hade också dåligt samvete för jag i ärlighetens namn faktiskt inte lusläst alla de lokala politiker som säkert är duktiga och som finns därute.”

Men det är ju här som nätet verkligen kan göra nytta i valrörelsen. Det är på det lokala planet som sociala medier kan innebära att demokratin bland gräsrötterna väljare växer. Exemplen från politikerbloggarna på vk.se är många. Bara senaste dygnet märker jag hur flödet växer.
 
Långt in på natten förs debatten. Efter midnatt, 00:54 skriver Jan Nilsson, kommunpolitiker från Vännäs, om opinionssiffrorna för Alliansen. 02:40 kommenterar s-politikern Thomas Hartman vad han ser som förvirring i Folkpartiet.
Sedan är det lugnt några timmar innan de tidigt på morgonen är igång igen. 06:39 skriver Maria Kristoffersson, kommunalråd i Vilhelmina om svårigheten att ta sig fram för funktionshindrade på samhällets gator. 06:44 skriver Lennart Holmlund, kommunalråd i Umeå, om att Norrbotniabanan, järnvägen från Umeå och norrut, måste byggas.

Här förs en skarp valrörelsen i bloggformat och flera av inläggen tas upp av lokala medier där journalisterna fortsätter att granska utspelen på politikerbloggarna.

Att sociala medier och internet påverkar den lokala valrörelsen borde uppmärksammas mer i den riksaktuella debatten.