Almedalen är inte bara partiledarnas heta vecka, även om det kan verka så. Här finns också plats för andra grupper och frågor, en av de viktigare är barnen och barnens situation i samhället.

Bland alla olika organisationer som lyfter fram barnens perspektiv under veckan är BRIS en av de mer aktiva med ett flertal seminarier om psykisk ohälsa hos unga, om barnens möjlighet att föra fram sina livsberättelser via telefon och internet till BRIS, om sexuella övergrepp och barnfattigdom – seminarier som alla vittnar om att många i samhället far illa.
 
På BRIS hemsida skriver en flicka på 13 år om hur hon sitter på sängen och gråter:
”Från fem år och ända till sju år hade jag blivit slagen, jag hade bara försökt glömma allt det här för att kunna kämpa. Men det gick inte längre!”

Det är för den flickans liv, för alla unga flickor och pojkar som lider i sin vardag, som inte har någon vuxen att gå till, det är för dem som BRIS ska finnas på Almedalen. Vikten av att någon för fram barnens röst på Almedalen kan inte nog understrykas.

I sammanhanget är det intressant att se hur BRIS genom åren klarat av att förändra sin verksamhet utan att ge avkall på barnens rätt och huvuduppgiften att ge barn en möjlighet att tala med vuxna. Den stora förändringen handlar om internet som gett nya möjligheter för barnen att komma i kontakt med BRIS. 

Sett över tio år så har antalet telefonkontakter med barn minskat betydligt, medan antalet kontakter över nätet nästan tredubblats. Främst är det flickorna som tar chansen att ta kontakt över nätet, 9 av 10 som tar kontakt med Bris över nätet är flickor.(Enligt BRIS rapport 2011)

I och med att Bris i början 2000-talet gav möjlighet för barn och unga att ta kontakt också via digitala kanaler har antalet kontakter nästan tredubblats, från knappt 20 000 år 2001 till över 52 000 år 2010. Hela ökningen svarar internet för, det är till och med så att telefonkontakterna minskat något.

Att denna verksamhet också finns med i Almedalen är bra, det är viktigt för BRIS, det är viktigt för makthavarna som finns på plats, men framför allt är det viktigt för alla de barn som gråter på sängkanten när ingen ser hur de har det.