Efter några dagar i Almedalen börjar det blonda bli besvärande. Jag ser nästan ingen med utomeuropeiskt ursprung. Här är alla lika, alla infödda svenskar, nästan som om någon stått vid färjeläget och på Gotlands flygplats och valt bland de inkommande utifrån etnisk bakgrund.

Faktum är att när jag springer in på Coop Forum i Umeå för att handla några liter mjölk möter jag långt många fler som har en annan bakgrund. På universitetet, på lokalbussarna, på Vasaplan och sjukhuset, där finns ett annat Sverige än det jag ser här i Almedalen.

Det är ett stort problem och viktigt att vara medveten om för de partier, organisationer och företag som kommer hit för att bygga nätverk och mingla. Den miljon utlandsfödda som lever och bor i Sverige saknas här. Deras röster hörs inte i Almedalen. Det är hål i nätverken och minglet haltar.

Svartmålar jag? Nej, jag har verkligen letat. Men någon form av rensning har skett bland deltagarna. Fast några andra finner jag väl? Jo, några unga flickor med tröjor på vilka det står Salaams vänner ser jag i myllret. Och bland de som bär tröjor från KRIS, Kriminellas Revansch I Samhället. Där finns också några med tydligt annat ursprung än majoritetssvenskarna.

I övrigt? Blont. Svenskt. Rensat.
 

Flera organisationer prövar nya kanaler för att nå ut med sitt budskap från Almedalen. Med ny enkel teknik är det idag möjligt att på egen hand sätta upp en webbtv-sändning som både kan direktsändas och ses i efterhand.

Region Västerbotten sänder filmade inslag från Almedalen via webbtv. En satsning som kommer att växa i framtiden för fler organisationer.

Region Västerbotten gör det, Kultursekretariatet i Västra Götalandsregionen gör det, likaså Godmorgon Almedalen, Europeiska kommissionen, Landstinget Göteborg, Kairos Future, energiföretaget Eon och Lindholmen Science Park. I Almedalen sätter företag och organisationer upp kamera på stativ och filmar seminarier och panelsamtal för att också de som inte kommer till politikerveckan ska kunna följa vad som händer.

En bra tanke kan det verka som och en kommentar kommer in på webben i samband med en sändning från Kultursekretariet i Västar Götalandsregionen: ”Suveränt att kunna följa allt från distans, älskar detta!”, skriver en tittare.

De ansvariga går genast in och svarar: ”Ja, vi är jätteglada över möjligheten att låta fler "vara med". Alla kan inte vara i Visby, av olika skäl. Bra ur demokratisk synvinkel att ALLA kan se vad kulturnämnden gör och HUR vi gör det.”

Och visst stämmer det att ”ALLA” kan se men långt ifrån ”ALLA” gör det. Faktum är att de fyra filmade inslagen från Kultursekretariatet enbart nått ut till 45, 19, 17, respektive 34 tittare efter ett par dagar in i Almedalsveckan. Eon och Lindholmens Science Park når för sina sändningar inte ens upp till 20 tittare.

För Region Västerbotten ser det dock något bättre ut med 129 tittare efter knappt ett dygn på den första sändningen från Almedalen, en sändning från måndagskvällens Spaning då jag och några till deltog i en panel om vad som händer under politikerveckan.

Jämfört med Sveriges Televisions, TV4s, Expressens och Aftonbladets sädningar från Almedalen är detta naturligtvis små rännilar av tittare. Men satsningarna är trots det vitkiga att göra. Många seminarier och och panelsamtal i Almedalen samlar inte fler än någr tiotal besökare, får man upp till 50 deltagare så har man verkligen lyckats nå ut.

När Region Västerbotten då når ytterligare 129 visningar med sitt filmade inslag är det inte att förakta. Särskilt inte eftersom sändningen via Bambuser är gratis förutom kamerainköp förstås, men det finns ofta inom organisationen.

Men samtidigt krävs att man höjer kvaliteten på sändningarna. Det filmade inslag som Region Västerbotten lagt ut på Bambuser består till sin början av närmare 30 minuters film utan att något händer i filmen förutom paneldeltagarna börjar inte sina platser. Så även om tekniken är enkel krävs också att sändningarna bearbetas och redigeras för att de ska bli verkligt tittarvänliga.  

Sändningar med rörlig bild kommer att bli allt mer vanligt i framtiden och fler organisationer än Region Västerbotten liksom företag kommer att behöva se över sina rutiner för denna form av dokumentation.

Ut med bilderna på webben, helt enkelt.

Klarar vi inte av att ta hand om våra sjuka äldre och våra barn och unga är vi illa ute. Idag har jag i Almedalen följt seminarier som rör båda dessa grupper. I morse handlade det om hur socialtjänsten ska kunna stötta barn via internet och nu innan lunch ett seminarium om vård och omsorg av våra sjuka äldre.

Under senaste året har jag själv varit närstående till sjuka äldre. Min pappa gick bort i vinter. 86 år gammal orkade inte hans kropp mer och han somnade stilla in på Dragonens sjukhem i Umeå.

Tillsammans med min mamma flyttade han 1950 in i en hyreslägenhet på Sandbacka i Umeå där de fick bo tillsammans i hela 62 år, ett tidsperspektiv att vara ödmjuk inför.

Men under de sista tre månaderna i livet blev pappa för sjuk för att kunna bo kvar i lägenheten. En vårdplats på Geriatriken vid lasarettet i Umeå och därefter ett eget boende på Dragonen blev de sista viloplatserna för honom.

Jag tänker på pappa när projektet ”Multi7” presenteras av Sara Lundberg och Petra Henriksson från Umeå kommun och Västerbottens läns landsting vid ett seminarium på Almedalen. Det är ett projekt som syftar till att förbättra vården och omsorgen om sköra äldre, precis som pappa var i slutet av sitt liv. Fokus ligger på att den sjuke äldre ska kunna finnas kvar i sitt eget hem så länge som möjligt.

Sara Lundberg och Petra Henriksson inom projektet Multi7 i samtal med Jonas Rastad, landstingsdirektör i Västerbotten, efter seminariet.

– Vi måste ha mer förebyggande arbete. Vi vill ha välinformerade äldre som har inflytande över sin egen vårdplanering och vi vill ha en god samordning mellan olika vårdgivare, förklarar Sara Lundberg, projektledare förMulti7, när hon presenterar projektet för ett fyrtiotal deltagare från hela landet på seminariet.

De som driver Multi7 menar att det är en trygghet och ett värde för den sköre äldre att få vård och omsorg nära hemmet eller i hemmet, i nära koppling till den öppna vården.

Målsättning är att de sköra äldre och deras närstående ska känna sig trygga och välinformerade samt uppleva att den vård och omsorg som ges har god kvalité. Därför har man tagit fram ett standardiserat vårdprogram som bygger på att tidigt hitta de individer som behöver hjälp och erbjuda insatser utifrån deras unika behov samt kontinuerligt följa upp insatserna.

Det handlar bland annat om att patienten ska få en fungerande information, att läkemedelshantering ska vara säker, att hemtjänsten ska anpassas efter den äldres behov , att förebyggande insatser och gemensam uppföljning ska fungera på bästa sätt.

Självklarheter, kan tyckas, men Multi7 pekar på riskerna med att inte ha en övergripande organisation som håller ihop de olika huvudmännen som har hand om den äldre, och att gemensamma vårdplaner kan öka kvaliteten i omsorgen för dessa patienter.

Med en pappa som nyligen gått bort efter en tids sjukdom och flera äldre i min närhet både bland släkt och bekanta är det lätt att inse hur viktigt det är med en fungerande vård och omsorg om våra sjuka äldre. Om Multi7 och andra vårdprogram kan öka kvaliteten för att äldre så är det viktiga förbättringar. Inte bara för de sjuka äldre utan även för oss som är närstående för vår gemensamma trygghet. För ett friskt samhälle måste ha råd med att ta hand om sina gamla, liksom sina barn.