Folk scannar mig. De höjer sina smarta mobiltelefoner mot mitt bröst för att låta kameran öppna vägen in till en del av mina tankar.

Den QR-kod jag har på bröstet, se bilden nedan, består av en länk till den här bloggen på Västerbottens Kuriren. Med en smart telefon kan koden avläsas och i mobilen öppnas ett webbfönster där min blogg träder fram och där några av mina tankar kan följas.

Tröjan har en QR-kod på bröstet med en länk som leder till min blogg här på vk.se. Företaget QRtryck.nu som tagit fram tröjan är ett av flera företag som vill hitta nya affärsmodeller med den nya digitala tekniken.

Sedan jag fick denna nya T-tröja med en QR-kod på bröstet har folk börjat kliva in i mina digitala spår. Fascinerande, jovisst, men det här är bara början på en teknik som kommer att bli långt mer raffinerad i framtiden och som företag kommer att försöka finna nya marknader för.

Ändå det är inget nytt. Vi har alltid sänt ut signaler om oss själva. Med kläder och accessoarer, med kroppshållning och rörelsemönster berättar vi för andra om vem vi är, vilken grupp vi tillhör och hur vi ser på oss själva.

Med digital teknik kommer dessa signaler att bli än mer möjliga att utveckla i framtiden. Jag inser att min QR-kod på bröstet är en signal. Den berättar för andra att här kommer det någon som känner till teknikutveckling, någon som hanterar det nya digitala samhället och gärna vill testa det nya. Den berättar att det finns mer att upptäcka. Följ QR-koden så kommer du någonstans där det finns mer att utforska. I mitt fall är det min blogg som länken leder till.

Men jag kan tänka mig att de berättelser och signaler vi i framtiden vill skicka ut kommer att kunna göras långt mer nischade och målstyrda med digital teknik. Ett sätt är att vi låter min och din mobil prata med varandra. När vi möts där på gågatan kan min mobil pejla in vilka andra mobiler den möter och ta emot signaler som berättar mer om den som äger mobilen. Du behöver inte ringa upp något nummer eller lyfta luren. Det hela sker automatiskt utifrån de regler du själv satt upp.

Låt mig ta ett exempel. Den berättelse du vill skicka ut handlar kanske om att du är född i Umeå i Västerbotten. När du då möter någon som satt upp samma regel i sin mobil uppstår en matchning mellan telefonerna och låt oss säga att det får kännas som en vibration i mobilen. Går du på gågatan i Umeå kommer i så fall din mobil att vibrera ofta. Du får en mängd träffar, nästan för många, eftersom många här är umeåbor från födelsen.

Men om du går på Drottninggatan i Stockholm sker plötsligt något annat. Då är det långt mellan vibrationerna, så när din mobil plötsligt får en träff vet du att någon annan i närheten där på Drottninggatan också är född och uppväxt i Umeå. Du vänder dig om, spanar bland de som rör sig runt omkring dig för att försöka avgöra vem som är från dina hemtrakter.

Men du har svårt att veta vem det är så du tar upp mobilen och ser i skärmen att du kan ringa upp den andres telefon. Klicka på ”ring upp” och se, några meter bort, är det en som lyfter sin mobil och svarar. Era blickar möts, ni ler i samförstånd, nickar och går vidare åt var sitt håll. Eller stannar upp och börjar prata.

Kanske finns det andra berättelser som du vill skicka ut om dig själv? Att du är pingstvän? Att du är homosexuell? Att du har gått igenom en bröstcanceroperation? Valv efter valv ur ditt liv kan du låta din mobil skicka ut signaler om för att i vimlet bland andra upptäcka de som bär på en berättelse som liknar din.

När du får en träff kan du välja att ta kontakt eller avstå och bara nöja dig med friden över att någon i din närhet anar hur du har det i ditt liv.

Den QR-kod jag bär på bröstet är ett första enkelt steg mot den framtid där vi knyter kontakt med hjälp av digital teknik. När mobilerna fortsätter att utvecklas och företag upptäcker möjligheten att bygga dessa relationstjänster kommer vi att ställas inför helt nya avvägningar. Hur mycket av valven i mitt liv vill jag visa upp? Hur djupt in i min egen berättelse ska jag låta dig komma?