Nej, bäste påven Benediktus XVI, mer krävs av en världsledare för att bli trovärdig på Twitter. När Vatikanen meddelade i början av december att påven Benediktus XVI skulle debutera på Twitter under signaturen @pontifex gick nyhetsredaktioner över hela världen i spinn. Detta var en sensationell nyhet som resulterade i rubriker och mängder av kommentarer i sociala medier.

Att intresset var stort märktes också på antalet som började följa påvens twitterkonto. Redan innan han skrivit sin första uppdatering hade han långt över 400 000 följare. Intresset har bara fortsatt att skjuta i höjden, idag efter sju inlägg, följs påvens konto av mer än 1,2 miljoner följare.

Vad skriver då en av världens mest berömda ledare när tillfället ges att komma i dialog med så många följare? Ja, först ska kanske sägas att Benediktus XVI har god hjälp av en hel stab runt omkring sig i författandet av twitteruppdateringarna, så han kanske inte skriver alldeles själv. Men eftersom det som läggs ut sker i påvens eget namn uppfattas det nog av många som påvens egna ord.

Sju tweets har det alltså blivit sedan Benediktus XVI började twittra den 12 december. Men underligt nog är alla dessa uppdateringar från premiärdagen. Det gav självfallet alla följare ett intryck av att här stiger det fram en person som vill vara mycket aktiv på Twitter, men så har inte blivit fallet. Efter den första dagens sju twitterinlägg har tystnad härskat från påvestolen.

Så här, se nedan, ser påvens twitterkonto ut. (Blogginlägget fortsätter nedanför.)

Fel nummer ett som påven gör.
Att gå ut så hårt, att ge intryck av att så intensivt vilja använda sig av den för påven nya kanalen, men därefter falla tillbaka i tystnad kan inte ses som en smart taktik. Bättre hade då varit att fördela de sju första inläggen på kanske var sin dag. Då hade påven klarat av första kritiska veckan. Nu börjar tveksamhet istället spridas inför vad han vill åstadkomma. Den första dagens ovationer har tydligt tystnat på Twitter.

Fel nummer två.
Påven missar möjligheten till dialog med sina följare på Twitter. Istället väljer han att besvara sina egna frågor. Sex av de första sju inläggen består nämligen av tre frågor som påven själv svarar på.
 
Första frågan är: ”Hur kan vi fira Year of Faith bättre i våra liv?”. Year of Faith är ett trons år som påven deklarerat mellan 11 oktober 2012 till 24 november 2013 som ett stöd för varje katolik att växa i sin tro.  

Men påven tar inte tillfället i akt att invänta sina följares svar. Frågan ställs smart nog tolv minuter över 12 den 12:e december, alltså det magiska datumet och klockslaget 121212 12:12. Smart därför att då kunde påven förvänta sig att mängder av människor var uppkopplade på Twitter för att antingen twittra själva eller för att följa andras twitter. Det innebar en maximal möjlighet att så många som möjligt skulle nås av påvens twitterinlägg. Och därmed skulle också maximalt många ha kunnat twittra ett svar.

Men trots detta smarta upplägg visar Benediktus XVI inget intresse för att på Twitter lyssna till hur hans följare svarar på frågan. För redan tre minuter senare, 12:15, svarar påven själv på sin egen fråga: ”Genom att tala med Jesus i bön, lyssna till vad han säger i sitt evangelium och söka honom i de som lider nöd”.

Att så uppenbart inte bry sig om hur följarna kan tänkas svara är påvens andra Twitter-fel.

Fel nummer tre.
Påven följer inte någon annan (jo, han följer sju konton men det är hans egna konton på olika språk). 1,2 miljoner följare har valt att vilja ta del av vad påven skriver på Twitter. Men ingen av dessa väljer påven att följa tillbaka. Han kunde ha valt att följa Gonzalo, 19-årig musiker och gitarrist, eller katolske prästen Peter K, eller journalisten Susie från London. Eller någon annan av de tillsammans 1,2 miljoner andra (minus alla fejk-konton som samlas bland påvens följeslagare).
Detta är påvens tredje Twitter-fel, att så tydligt visa att han inte bryr sig om vad andra skriver på Twitter.

Tre fel. Det är tre för många av en världsledare som har alla upptänkliga resurser av marknadsföringsexperter och kommunikatörer i sitt stall. Hur tänkte Vatikanen egentligen?