Om du får 3000 sms gratis i månaden när du köper en ny mobil, blir du lyckligare då? Går det mäta om vi mår bättre av internet, smarta mobiler och snabbt bredband? Kan vi se om barnen blir gladare, maten smakar bättre och företagen får en starkare ekonomi när vi genomför en digitaliseringen av samhället?

Hösten 2011 presenterade regeringen en digital agenda med titeln ”It i människans tjänst”. Den kom till som ett del av regeringens it-politik och som ett avstamp för ”en process som ska leda till att Sverige blir bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter”.

I detta ligger det en stor utmaning. Vad innebär det att vara bäst? På vilket sätt är Sverige bättre än andra länder? Hur mäter vi det?

Det är en fråga som Digitaliseringskommissionen nu tar tag i. Den är tillsatt för att följa upp regeringens it-politik och verka för att de it-politiska målen uppfylls. Redan har man inom kommissionen börjat fundera på hur man kan mäta digitaliseringen för att kunna avgöra om Sverige verkligen lever upp till de stora målen om att vara bäst i världen på att ta tillvara digitaliseringens möjligheter.

Teknikanalysföretaget Gartner har hjälpt till med att ta fram så kallade indikatorer, ett antal mätpunkter, som gör att Sverige kan jämföras med andra länder. Man har definierat omkring 200 sådana indikatorer och många av dessa finns redan i olika rankinglistor som organisationer över hela världen ställer samman kring internet och digitalisering.

Här kan man till exempel få siffror på hur stor andel av befolkningen som använder internet och vilken digital kompetens man har. Man kan mäta hur stor andel av befolkningen som använt e-tjänster från offentlig förvaltning och man kan också titta på hur vanligt det är bland kommuner att erbjuda sådana e-tjänster.

Man kan titta på hur många som handlar på nätet och på hur många företag som erbjuder e-handel. Man kan räkna antal nystartade företag med inriktning mot it och hur många företag som fått offentligt stöd för sin it-utveckling.

Hur väl utbyggd telemedicin är och hur många som på något sätt använder sig e-hälsotjänster är andra indikatorer att följa upp.

Och självfallet skolan. Hur många datorer per elev finns det? Har skolorna en it-plan?

Bredbandsutbyggnaden går också att mäta. Hur stor andel av befolkningen har tillgång till 100 Mbps, vilket idag är en hyfsat snabb uppkoppling och målet för regeriingens it-politik är att 90 % av Sveriges befolkning år 2020 ska tillgång till den hastigheten.

Dessa, och många fler indikatorer, sammanlagt alltså 200 stycken mätpunkter, finns nu framtagna för att granska hur Sverige ligger till i jämförelse med andra länder när det handlar om att använda sig av digitaliseringens möjligheter.

Denna stora insamling av statistik är en nödvändig grund för att kunna granska regeringens it-politik. Här kommer Digitaliseringskommission säkert att kunna bidra med stor kunskap.

Men denna statistik räcker inte till för att också kunna besvara frågan om vi blir lyckligare av 3000 sms i månaden. Eller om vi får en större trygghet i våra familjeliv när vi får 100 Mbps in i våra hem.

Utöver de duktiga statistikerna behöver vi därför också andra kategorier av människor som tänker till kring digitaliseringens följder för vårt samhälle. Beteendevetare, kulturarbetare, konstnärer, journalister, forskare av många olika discipliner, sociologer, teologer – ja, det är många som behöver vara med och få sina röster hörda när vi försöker teckna kartan över hur Sverige förändras när vi blir uppkopplade.

Och frågan är – kan vi alls mäta lycka? Kan vi ta hänsyn till subjektiva värderingar  kring hur vi uppfattar vårt uppkopplade liv? Det är en stor och spännande utmaning att också koppla till den grund som Digitaliseringskommissionen nu kommer att lägga.

***

Det här är inlägg 10 av 100 i bloggutmaningen #blogg100, här kan du läsa vilka andra som deltar.