Mer än 16 000 böner har skrivits in på Svenska kyrkans bönesajt sedan den öppnades i slutet av augusti. Här förs det virtuella digitala rummet samman med människors högst påtagliga konkreta vardag.

Med store respekt för alla dessa tankar vandrar jag runt bland alla dessa böner. Bakom flera av dem anar jag livssituationer som är präglade av såväl sorg som glädje. Här finns böner som färgats av en vardag som tynger och där varje dag är fylld av oro. Men här finns också människors lovsånger över en natur som är obeskrivligt vacker men skör, eller glädjerop över en livspartner som är god att leva med.
 

Bland alla bönerna upptäcker jag flera som handlar om arbetslöshet. Här finns syskonet som bekymrar sig över sin syster vars liv präglas av att inte ha ett arbete att gå till:
”Min syster har varit arbetslös i 9 månader nu, hon börjar må dåligt, hon har varit uthållig länge nu, låt henne få ett jobb gud”

Men här ber också de som själv länge varit arbetslösa och varje dag tvingas stå vid sidan av, utan jobb, utan arbetsgemenskap med andra:
”Gud, nu har jag varit arbetslös i mer än ett år… Gud, gör mig stark”
eller
”Jag ber om att få ett arbete efter många års arbetslöshet”

Bönerna som skrivs ner på bönesajten kan läsas på Svenska kyrkans webb men de skrivs också ut och bärs fram i domkyrkorna runt om i landet. På så sätt samspelar det virtuella rummet på internet med det fysiska rummet i kyrkan. Hopp och förtröstan som formuleras till böner på datorskärmar runt om i Sverige förs via nätet fram till kyrkans altarbord av trä och marmorsten. På så sätt är det inte längre två olika rum utan det virtuella och det fysiska smälter samman till en enda enhet.

Det blir allt mer fel att tala om internet som om det var en värld för sig dit man ”kliver in”. Istället samspelar cybervärlden med den fysiska världen. Nätet gör människor delaktiga i varandras liv när de på detta sätt får ta del av glimtar ur varandras liv och låta dessa tankar också bäras fram av människor som möts i kyrkan.