Dik Manusch – se människan är en tidning som säljs av tiggande EU migranter. Nr 3 på tema resan-flykten-vägen säljs från Malmö i söder till Luleå i norr. Hela behållningen går till tiggaren. I detta nr av tidningen har jag fått med en krönika på rubriken En resa i tid och rum.

En resa i tid o rum

Homo hiarkius, den hierarkiska människan skapades i samband med att människan började odla jorden någon gång efter senaste istiden. När jorden började odlas blev människan bofast, hus byar och städer växte fram och behovet av att förvara och försvara det som producerades blev en viktig komponent i vardagen. Man började konkurrera med varandra och där någonstans skapades de militära idealen som var och fortfarande är förebilden för machokulturen och det patriarkala våldssamhället. Det könsuppdelade samhället skapades.

Innan människan började odla jorden samarbetade och kompletterade människor varandra. Det har funnits och finns fortfarande samhällen där man kompletterar varandra, de kallas matriarkala samhällen.

Någon av de kinesiska filosoferna lär ha sagt att man inte kan vinna några militära krig utan bara slag. Vill man vinna krig måste man sätta sig ner och förhandla. Sokrates lär har sagt att retoriken var de lögnaktigas verktyg och förespråkade dialektiken, dvs dialogen, diskussionen eller samtalet. Försoningsprocessen i Sydafrika byggde på principen om samtalet som läkande metod.

Som barn till överlevande från koncentrationsläger har jag funderat mycket på hur krig och våld skapar trauman. Oavsett form av trauma, oavsett könstillhörighet, om man är förövare eller offer, får man mardrömmar som tär på en och ens anhöriga. Mardrömmarna reproduceras i generationer och förs vidare av barn och barnbarn i form av misshandel, våldtäkter eller annan förnedrande behandling. Den som är en en förövare riskerar bli offer och den som är offer riskerar bli förövare, det snurrar på som i ett ekorrhjul.

Den som utsätts för yttre tryck sluter sig, sluter sig till en idé, en grupp eller ett samhälle och blir därmed extremt konservativ och intolerant, nästintill extremt nationalistisk och det gäller oavsett nationell, religiös eller ideologisk riktning och kompass.

Som människa rör vi oss dagligen mellan olika grupper och sammanhang beroende på privat– och offentligt liv samt profession och intresse. Vi behöver alla känna samhörighet och vara en del av något. Människan som varelse är beroende av en omgivning som hen kan spegla sig i, på gott och ont, i ett ständigt samspel mellan individens och gruppens norm.

Konflikter mellan människor kommer alltid att finnas, i både privata och professionella relationer, för vi har olika personligheter och egenskaper, först när vi är medvetna om dessa kan vi göra något åt det samt skapa ett samhälle där människor kompletterar varandra. För att lyckas skapa det kompletterande samhället måste vi utveckla pedagogiska metoder och verktyg som bygger på dialektikens, dvs samtalets och lyssnandets principer. I alla världens länder förekommer schismer mellan stad och landsbygd men det finns ett ömsesidigt behov av varandras perspektiv och erfarenheter, därmed bör vi komplettera varandras synpunkter. Först då finns det möjlighet att skapa ett ekologiskt-, ekonomiskt- och socialt hållbart samhälle och bryta våldets ekorrhjul.