I väntan på…

Jag är rädd, rädslan har tagit ett strypgrepp på mig. Tror det som pågår kan eskalera till ett tredje världskrig

Har inte kunnat skriva här under en tid för jag har reflekterat på både förra och denna sommarens resa, 2014 var jag i koncentrationslägret Auschwitz i Polen och denna sommar i arbetslägret Ravensbrück i Tyskland. Min mamma satt i båda lägren under WW2.

Det har fått mig att fundera över det som händer i vår omvärld, både utomlands och här hemma i Sverige. Våld, mord och bränder mot de svagaste samt mot oliktänkande. Jag drar paralleller till det som hände på 1920-30-talet. Förföljelser sker av framförallt intellektuella, kulturarbetare, religiösa och politiska motståndare samt romer och andra etniska grupper. Det är framförallt de högerextrema nationalisterna som missbrukar grovt dödligt våld medan andra normaliserar – med ord – av obetänksamhet eller medveten provokation.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Kvinna bär sitt döda barn, Staty från Ravensbück

foto Mikael Rubin, 2015

 

 

Det pågår idag ett krig kring betydelsen av olika begrepp.Det är framförallt 3 begrepp man måste skilja på, dessa är

• religion (förhållande till högre makt)
  
• ideologi (idélära)
• sekt (avvikande grupp)

Många människor, även de som företräder religioner och ideologier, blandar ihop begreppen på tex judendom och sionism eller islam och islamism. Det finns tex judar som inte är sionister och sionister som inte är judar detsamma gäller naturligtvis muslimer i förhållande till Islamism och andra religiösa i förhållande till olika ideologier.

Inom alla religioner och ideologier finns det bokstavstrogna ortodoxa nationalister och det finns de som är mer liberala, moderata och kontextuella pragmatiker. Skrapar man på ytan upptäcker man att det är/finns fler skillnader inom religioner och ideologier än det är mellan dem.

Behandla andra som du själv vill bli behandlad – är en gyllene regel som gäller oavsett religiös och politisk kompass. Det skall vara ett rättesnöre som alla bör förhålla sig till – vilket är lättare sagt än gjort.

Den Svenska demokratin är uppbyggd med hjälp av de ideella civila föreningarna/organisationerna  Politiken och myndigheter måste ge den civila/ideella sektorn verktyg att kunna bli en part att aktivera människor både i städer och i mindre samhällen. Alla vill inte idrotta eller spela teater så därför ska det finnas verksamheter för alla intressen, skapa förutsättningar för människor känna ett sammanhang, dvs ge verktyg för att hantera, begripa och göra, både den lilla och den stora, världen meningsfull.

Nu krävs det krafttag för att förebygga det hemska och ofattbara våldet. Machoidealen – skapat som en förebild för våldet och skapat av människan, måste bekämpas.

Kan vi skapa en motpol – ett anti-macho-ideal?