#Metoo har skapat en rörelse av sällan skådat slag och sänder rejäla svallvågor som kan liknas vid en ketchupeffekt som innebär att vi män måste lära oss simma. #Metoo berör egentligen bara sexuella trakasserier och övergrepp där män utsätter kvinnor men begreppet trauman är så mycket bredare och drabbar alla människor men vi hanterar dem väldigt olika.

Det är viktigt att människor berättar om och sätter ord på sina upplevelser särskilt efter trauman. Även ifall berättande sker ”för byrålådan” så är den lika viktig för det handlar om att en själv ska sätta ord på tankar o känslor. En del vill skriva långa romaner andra kanske gillar sångtexter eller komprimera haikuliknande texter, oavsett vilket så är det den enskilda personens bearbetning som är viktig.

Det finns de som ”stänger av” o sluter sig som en mussla, vägrar berätta eller berättar fragmentariskt, de kommer få stora problem med tillit,  intimitet, sexualitet o relationer.och det de varit med om kommer sätta spår i och påverka anhöriga negativt.

Det är bara i reflektionen som verklig förändring kan ske och därför bör alla människor, oavsett kön, få erövra verktyg till en sådan reflektion.