BILBESIKTING

Igår var jag tvungen att ta bilen till den årliga bilbesiktningen igen,tyvärr.

Förra gången fick jag anmärkning på miljökontrollvärderna

så det skulle jag ha god tid att ordna upp innan det var dags för nästa kontroll , tyckte jag då.

Men problemet var att nästa gång var IGÅR.

Oj så fort ett år går.

Men som tur är finns det små knep man kan ta till för att sänka värdet på utsläppet från bilen.

Just innan det var dags, preparerades tanken med en rejäl Etanolsnaps

Jag tycker det blev mer fart och glädje i bilen efteråt

men det måste ha varit inbillning.Men jag kände mig också glad och säker på att

besiktingen skulle gå som en dans.

Jag var som vanligt där i god tid.Jag var sist ut på kvällen och tänkte att han säkert skulle uppskatta att få gå hem lite tidigare.Jag har fått lära mig att man ska vara omtänksam.

Jag såg mannen gå runt där inne och sopa och göra en massa andra saker än att släppa in mig.Och det kan bara innebära två saker:

1. Han är singel och utan liv. (som jag)

2. Han har ett jävligt taskigt förhållande och håller sig gärna undan hemmet, ungarna och inte minst kärringen.

Ja inte vet jag men tillslut hade han tid för mig och jag började som vanligt  med att få ett motorstopp, när det var dags att köra in i hallen.Det har blivit som en liten ritual det där med stoppet.Jag gör det VARJE GÅNG.

Sen satt jag  där med ett belåtet flin och tittade när han undersökte min lilla Toyota, för jag visste  ju att bilen skulle bli godkänd med min lilla Etanolfuling i sig.

– Vad blir domen? frågade jag glatt och självsäkert när han var färdigt,för jag hade ju varit listig som en räv.Tyckte jag.

Men då säger han HELT OTIPPAT:

– Den har underkänts, för parkeringsbromsen fungerar inte som den ska, tyvärr.

Mitt självbelåtna flin dog, där och då

och det enda jag fick ur mig var ett stort

– MEN VAA FAAAN?

HANDBROMSEN???????? den skitsaken??(den hade jag inte ägnat en tanke)

du skämtar vaa?

Nej! och du har en månad på dig att åtgärda felet sa mannen.

Han gick inte att övertala, inte ens  försöket  till mutning blev särskilt lyckat.

Jävla bilen!

Min pappa brukade säga, att har man bil behöver man ingen bankbok

(ja på den tiden hade man bok) jag är  beredd att hålla med honom.

Jag undrar hur många tusenlappar man har lagt på sina bilar, genom åren?

Bilar är ett elände men jag skulle jättegärna vilja ha en jättesnygg och jättedyr sportbil.

Men det blir när jag hunnit göda upp mitt arma bankkonto igen, efter min tragiska

sjukskrivning och andra oförutsedda utgifter.

Eller när jag träffar en väldigt penningstinn man.

TREVLIG HELG!!