MODERNT FIRANDE & OKÄNDA SLÄKTINGAR

När jag var liten firade jag min födelsedag 1 gång per år, nämligen på min födelsedag.Julafon med paketöppning var på Julaftonen och det var då Tomten kom på besök,

sen fick man vänta ett år till nästa gång.Ja man firade födelsedagar, mor/fars dagar, midsommar,jul och alla andra högtider på den dag det faktiskt var.Jag var lyckligt lottad.

Nu finns det ingen hejd på allt firande.Många barn idag lever som ”moderna Nomader”

byter bostad, säng och familj, åtminstonde ett par ggr i månaden.Fast dom inte bett om det.

Tror inte det finns många vuxna som frivilligt vill byta till det livet.Sen har vi detta firande med alla ”nya” familjemedlemmar och hemvisten.På Julafton ska barnen hinna umgås med båda (ja en del har fler) sina familjer, för någon rättvisa ska det minsann vara, tycker vi vuxna.Så det blir barnen som får packa lätt och dra vidare mellan gemenskaperna.Det går även utmärkt att fira Julafton före och efter Julafton, p.g.a tidsbrist och osämja vuxna emellan.Tomten har det inte lätt han heller, utan har på grund av allt detta fått utöka sitt julklappsutdelande från 1 dag/år till minst det tredubbla( mest troligt mer) och har säkert magont och huvudvärk av all stress han också… Barnen, ja dom skjutsas hit och dit.

Så beresta blir dom små iallafal.Men när hinner barnen landa??

Vila och bara vara.

Vart tog Julfriden vägen?

 

Likadant är det med födelsedagsfirandet.Det ska firas med familjen

som i vår tid ofta består av FLERA familjer.

för att inte tala om hela tjocka släkten, den har av naturliga skäl också utökats

rejält, och eftersom dom vuxna ofta ligger i luven på varandra i s.k.moderna  släktfejder p.g.a. skilsmässa och inte kan umgås som

vuxna och befinna sig på samma plats,samtidigt (ja helst inte på samma planet) så blir det  av naturliga skäl barnen som får flänga runt till mormor/morfar, plastmormor/morfar. Farfars plastfarfars ,kanske en del har turen att även ha mormorsmors/fars och plastfarmorsmors/far i livet och.deras släkt och ev DERAS NYA släkt(för dom kan ju ha fler barn,och barnbarn som skilt sig och som har barn, och kanske även lyckats få nya små.).Vi SKA umgås lika mycket med våra små.Millimeterrättvisa är viktigt. Ja någon jävla ordning och rättvisa ska det vara.Men vem har frågat barnen,vad dom tycker?Sen vill barnen ha kalas med sina kompisar också, vilket man kan förstå, så då blir det några kalas till,för man har ju olika kompisgäng också, ett hos pappan och ett hos mamman  och i skolan/förskolan. Så firandet kan dra ut på tiden ordentligt.Det enda positiva är väl att pakethögen kan tänkas bli rejält hög.Det är dom värda tycker jag.

Semesterfirandet  har också blivit en ny upplevelse för många barn, tyvärr.

Det kan bli både många, långa,trånga och kämpiga bilresor genom vårt vackra land

för barnen ska ju åka bort på  semestern med både mamma och pappa men inte SAMTIDIGT förstås.Och det är inte alls ovanligt att föräldern även tar med sig sin ”nya” kärlek, ibland en  människa som barnen varken sett eller träffat förut(möjligtvis hört talas om) men som helt plötsligt dyker upp som gubben/gumman i lådan i deras liv, och  den nya har ju ofta även egna barn som nu ska följa med, det måste vara en oförglömlig semestertripp för alla inblandade syskon och plastsyskon som aldrig tidigare visste om varandras existens,men som nu helt plötsligt blivit syskon med  varandra. Nu ska den ”nya” familjen fira semester minsann. Det innebär då x2ggr i många fall, eftersom man även ska tillbringa semestern med den ANDRE föräldern som då mest troligt också har hittat en ny kärlek, som har barn. Det är sant, hur otroligt det än låter, men det är något dom får finna sig i helt enkelt.Det skulle vi vuxna också göra om vi blev tvugna, så det så.

ELLER?

Det fins hur många familje och släkt kombinationer som helst.

 

Framtidens SLÄKTTRÄFFAR kommer att bli tämligen intressanta, för att inte tala om gigantiska.

Förr hade man ett släktträd, nu är det snarare en hel jävla skog.

Hur ska barnen i framtiden veta vem dom är släkt med och inte,för naturligtvis blir det nya barn i föräldrarnas nya förhållanden, sen går det åt pipsvängen och  då skaffar man nya barn igen med nyaste kärleken, sen blir man less på allt och skaffar någon ny och fräschare som man VERKLIGEN vill ha ett kärleksbarn med, eller två.Det finns en stor risk för en ny sorts inavel i framtiden, en modern sådan, för man kommer inte att kunna hålla reda på vem som är släkt med vem.  Vilka tillhör släkten egentligen? det blir svårt att veta eftersom  man nu även är släkt med släkter som man egentligen inte alls är släkt med. För pappans/mammans nya kärlek har ju också en släkt, som barnen nu ska bli släkt med.Allra svårast att veta blir det ju om(när) förhållanderna tar slut och barnen ska introduceras i ÄNNU en ny ”släkt”, när föräldern  hittar en ny kärlek så småningom igen Ja Herregud vad vi krånglar till det för oss.

Vi förgrenar oss till höger och vänster.

Men en sak är säker:

DET KOMMER ATT BLI JÄVLIGT SVÅRT ATT SLÄKTFORSKA I FRAMTIDEN.Tro mig.

Är det så konstigt att barn är stressade?? och ofta har ont i huvudet? nääää, tycker jag.

Livet har nästan blivit som ett schackspel, där vi använder våra små som

pjäser.Men en sak är säker det slutar med Schackmatt.

Jag är inte bättre jag, mina barn har också fått uppleva skilsmässa

så jag vet vad jag pratar om.

Det är inte lätt att vara liten.

Det är inte heller lätt att vara vuxen.

Och det är verkligen inte lätt att vara MÄNNISKA.

Inte Tomte heller förresten

Själv blev jag snurrig och fick ont ihuvudet av inlägget.