VILKA UNDERBARA MÄNNISKOR

Jag ser dom  varje dag nu när jag är hemma .

Dom kommer på morgonen och hämtar sina redskap ur den lilla gula plåtboden, som jag kan se från mitt fönster.Dom går ofta förbi min balkong,i en lite spretig men ändå samlad trupp,deras orangefärgade arbetskläder

bildar en härlig färgklick i allt det gråa runtomkring.

Och jag blir lika färgad inombords, ja dom har en positiv inverkan på mig.

VAD DOM GÖR?

jo  plockar upp skiten efter oss andra.

Skräpet som VI inte orkar ta reda på

utan bara kastar,helt nonchalant.

Dom håller rent efter OSS.Dag ut och dag in. Jag tycker dom är fantastiska.

Ibland kan jag se hur dom gnabbas, knuffas lite och busar med varandra och lika ofta är det något annat som fångar deras intresse och som  gör att arbetet stannar upp för en stund.

Det finns en gemenskap, en varm sådan.

Vilka befriande människor dom är. HELT UNDERBARA.

Dom verkar lyckliga och tar sitt viktiga jobb på högsta allvar, dom jobbar i ur och skur .

Vad vore Umeå utan dessa glädjespridare och vad vore själva LIVET utan dom?

Sååååå  mycket fattigare.

Tack för ert fantastiska  jobb och för att ni berikar mitt och andras liv..

Och nästa gång vi möts ska jag säga hej igen.

VILKA DOM ÄR?

jo det är ju dom som är som du och jag, men ändå inte

Dom annorlunda lika.

Det är dom som inte fick samma förutsättningar som oss, här i livet

men som ändå älskar livet fullt ut, precis som barnen gör.

TACK!  för att ni gör mig så glad, bara genom att vara dom ni är.

TACK FÖR ATT NI FINNS.

Ni är bäst.