JAG LEVER

Jag lever, jag lever.

Jag ser äntligen ljuset i tunneln.Men den senaste veckan har jag sett allt annat än just,ljuset.Har knappt varit medveten om dag eller natt. Jo förresten,mellan kl 07 -19 på dagarna har dom pålat i badhusbygget,så ”dag” kan jag inte ha missat trots allt.Sängen har hoppat i takt med slagen.

Igår var första feberfria dagen på en hel vecka och jag skulle försöka mig på att gå och handla.Det visade sig vara  en synnerligen korkad id’e och som att springa ett maratonlopp på 20 min,Herregud!! så svårt det var.Huvud, bål och ben verkade inte tillhöra samma kropp alls, vi ville helt olika saker och det var rena turen att vi tog oss hem igen.Jag är av den svagare sorten, som blir väldigt klen av själva febern, jag har svårt att stå upprätt eftersom jag blir yr och illamående,ja så har det hållt på hela veckan och ett tag trodde jag faktiskt att jag jobbat min sista dag, redan.

Jag tror det har någonting  med min stigande ålder att göra, för när jag var ung hade jag inte alls samma svårigheter.

En svårighet som jag hade då, det var  att kunna se mig själv som  en 55 årig kärring och lika bra var det.Varför ska man ta ut sorgen i förskott?nej! man ska leva i nuet.

För första gången sen jag flyttade hit,har även diskbänken formligen ”dignat” med använda glas och porslin.Det blir premiär för mig att få sätta händerna i en stordisk här. Men inte än, jag är alldeles för svag.Nu kanske någon undrar vad jag har önskat mig under dessa  dimhöljda dagar?

– vinna 100.000 i mån i 25 år?

– någon man som kommit och diskat och passat upp på stackars mig?

-Nej. nej minsann.

-Men att få vara FRISK,ja det har jag önskat,de stunder då jag överhuvudtaget orkat tänka en tanke.

Och nu är jag på väg, men det är en bit kvar,blev illamående bara av att skriva ett dåligt inlägg här.

Så dags för sängläge igen.

Om nu någon skulle känna för att sända en liten hälsning om snabbt tillfrisknande så går det väldigt bra.

Jag är ju en optimistisk kvinna, så inget ont som har något gott med sig. Jag hittar nämligen inte den lilla  extra volangen runt midjan längre, den som hängde som en irriterande korvring över byxkanten,nej den är som bortblåst.Precis som sötsuget.Tack!!! Jag har dessutom inte druckit kaffe och lyssnat på musik än.Det som i vanliga fall är som droger för mig.Det bevisar att feber ÄVEN är ett bra alternativ som avvänjningsmetod, och borde därmed utnyttjas bätte inom sjukvården.Mitt luktsinne har fördubblats under dessa dagar( mycket märkligt)och jag är numera väldigt känslig för dofter också, jag råkade nämna det för min äldsta dotter igår, när vi pratade i telefon.Hon antydde något om Vampyr! eftersom  just ett fantastiskt välutvecklat doftsinne är ett säkert  kännetecken bland dessa.Tack.Ja vi får se.

PS! eftersom jag nu åter igen drabbats av ett bittert lönebortfall  p.g.a oväntat sjukdomsfall,

så funderar jag nu på att sälja ut lite möbler för att överleva.

Om någon är intresserad av min egen designade öppna spis,i trä (furu)

så lägg ett rejält tilltaget bud.Skambud undanbedes.

Denna praktpjäs finns endast i ett exemplar