Kroppen min

Nu har jag,som alla andra i min ålder uppnått den aktningsvärda ålder då kroppen protesterar rejält om jag suttit stilla i mer än 5 minuter

Det är som om  kroppsmaskineriet sakta men ack så  säkert håller på att rosta ihop och stanna. Den kärvar allt mer på ett kännbart och förnedrande sätt, torkar och skrumpnar liksom ihop.Hjärncellerna minskar i antal,medan  antalet gråa hårstrån ökar,SAMTIDIGT som antalet hårstrån minskar. En väldigt konstig kombo, kan jag tycka.Mina vader spänner,fötterna bränner och det känns som mina flipfloppisar blir användbara även under det kommande  vinterhalvåret.

Urinblåsans kapacitet minskar märkbart och det är inte svårt att räkna ut att det blir flertalet besök på toan även nattetid.Förbrukningen av toapapper ökar

av naturliga skäl med stigande ålder och att inhandla mjukt kvalitetspapper blir en livsviktig del i våra liv för oss sk.torrisar.

 

Nattvilan är kass och obefintlig och den störs tyvärr även av grannar
som  tror att den enda uppgiften dom har här på jorden är att göka sig igenom nätterna och livet.

 

 

DET BORDE VARA FÖRBJUDET.

Jag är alltid trött och min första tanke när jag vaknar är

– vad skönt det ska bli när jag får lägga mig igen.

Tarmarna börjar åldras någongång efter 55 års ålder, då kommer förstoppningen som ett brev på posten

den påverkar även  arbetsmiljön negativt för mina kollegor,eftersom besöken på toan oftast blir väldigt,väldigt långa

och resten av arbetslaget får jobba en pedagog (jag) kort.Men problemet är tyvärr svårlöst,

Att sätta in vikarier för frånvaron  blir svårt eftersom Kommunens ekonomi inte är på topp, om man säger så.

Jag blev dock lite  gladare  när jag läste att all glömska inte beror på sjukdom

det är helt normalt att glömma var man lagt glasögonen,men INTE normalt att inte minnas om man behöver glasögon eller inte.

Tack gode gud för det åtminstonde.

Men resten är inte mycket att hänga i gran det heller.

Linsen i ögat grumlas,ögonvitan blir även den grådaskig och blaskig,

man kan lätt konstatera att hela kroppen tillslut blir  en enda gråzon.

Åldrandets färg måste ju vara  Grått, alla kategorier.

Muskelmassan minskar,medan fettmassan  ökar.Nu kan jag bara tala för mig själv, men min kropp
är då  jävligt mjuk och jag fattat ju nu att det helt enkelt är en naturlig ”jäsning” av kroppen och att den därför känns deglik.

Jag läste även att brösten börjar hänga ordentligt efter 40 års åldern.Jajjemensan,så sant, så sant.

Dom har varit långa länge nu.

Vi får en hesare röst ju äldre vi blir.Så jäkla okvinnligt.

Ja vad har man att se fram mot ?

man kan ju t.o.m. fundera på vad själva livet går ut på egentligen?

men en sak är säker

-inte är det konstigt att man numera aldrig får napp på krogen.