Järngrepp
Jag sitter fortfarande i ett järngrepp. Huvudet inlåst i en mycket liten burk, där det knappt ryms en enda klar tanke.
Jag avskyr verkligen att känna mig såhär. Man blir så himla klen och gnällig när man snörvlar runt.
Det var nästan så att någon kände på sig att jag borde muntras upp och därfrö skickade ett mms med en himla fin bild till mig nu på morgonen. En som gjorde mig väldigt glad.
Jag ska berätta om den så snart jag har fått i mig den där tekoppen med honungsvatten och snutit ut ett par deciliter till ur den där rinnande näsan.
Senaste kommentarerna