MMS

Helt sjukt. Jag har sovit i fyra timmar och jag skulle ha kunnat sova lika länge till känns det som.
Jo, jag fick som sagt var en bild i morse i ett MMS. Det var en bild av ett litet barn som läser en tidning.

Det som gjorde mig så glad var att det här är den första bilden jag ser av det här barnet i sin nya hemmamiljö. Det här barnet har fått nya föräldrar i ett nytt land.

Mina vänner har försökt få barn länge. De har utrönt alla möjligheter som finns. Och de har köat och väntat och längtat efter årtatal av utredningar och intervjuer. De har slängts mellan hopp och förtvivlan.
Nu äntligen sitter den här lilla ungen vid deras köksbord och bläddrar i en tidning och jag kan bara föreställa mig hur lyckliga de är just nu.

Jag har också varit involverad en del i proceduren. Jag har fått intyga att de blir bra föräldrar och blivit intervjuad av utredare jag också. Det är faktiskt en rigorös kontroll av folk som försöker adoptera barn.

Det är ju då man tänker på hur sjukt det är i den här världen. Att det som är så enkelt för vissa (att skaffa barn) kan vara så svårt för andra.
Ur mitt perspektiv ser det ibland ut som att en del föräldrar faktiskt inte bryr sig nämvärt om sina barn. De får driva vind för våg en sen fredagkväll. De kan som 14-åringar köra stulna bilar eller dricka öl, med föräldrarnas goda minne.
Men lika förbaskat så har de här föräldrarna barn och även om deras hemförhållanden ifrågasätts så krävs det ganska mycket för att något ska ändras.

Om man då jämför det med kontrollen av en adoptivfamilj så funderar jag ibland på om jag överhuvudtaget skulle ha klarat mig igenom den kollen med mina egna barn?
Visst är det bra med ordentliga utredningar, men ibland har jag känt att paragraferna går till överdrift.

Nu är lill-ungen i alla fall här, hos mina vänner. Och jag kunde inte tänka mig ett trevligare mms att vakna till än just det där.