Dödsrunor

Jag sitter med Sundsvalls tidning från 1888 framför mig på skärmen. Det är rätt så intressant läsning. Framför allt dödsrunorna tilltalar mig.
Jag har alltid sagt till mina barn att om något skulle hända mig, att jag väljer att avsluta mitt liv i förtid eller något sådant, ja då måste det framgå av min dödsruna vad som har hänt.
Varför? Jo jag skulle inte gilla att de spekulerades och uppkom en massa rykten. Jag är nog mer för det där enkla, raka, ärliga. Jag vet att man kan se olika på saken, men det här är mitt sätt. Alla väljer sin väg.

Nåja, i den här gamla tidningen hittade jag en dödsruna som inte gick av för hackor. Där stod att läsa det här:

Åldrig sjelfmördare.
Åttiotvåårige förre majoren E. C. Norlin, Svarthäll,
Arboga, afhände sig i fredags lifvet med
ett skott genom hufvudut. På senare
tiden sjuklig, ansåg han sig ej hafva nå-
got att vidare lefva för enligt hvad han
sjelf tecknat på en papperslapp. Han
var en mycket använd kommunalman.
S. P.

Inga spekulationer där inte!