Äntligen!

Ed Belfour står i Leksands mål på onsdag mot Sundsvall. Det ska bli sjukt kul att se honom i Leksandströjan. Åh, vad sugen jag är att dra ner till Leksand bara sådär hips vips.
Ibland känner jag mig onekligen lite låst av familjeliv, jobb och ekonomi.
Jag borde ha gift mig jävligt rikt och struntat i kärleken. Då hade man ju inte haft några problem med att dra iväg och se hockey dygnet runt heller. Om man inte var kär menar jag. Och dessutom hade man väl inte skaffat fem barn då. När jag tänker efter är det mycket man hade kunnat undvika om man varit mer kallhamrad där i ungdomen.

Men jag är ju rätt så lycklig som jag är, ändå. Jag skulle bara vilja åka till Leksand på onsdag….

För övrigt har mina trumhinnor knappt överlevt tre skellefteåanhängare som suttit och skrikit som idioter här framför TV:n ikväll. Jag försökte ringa ett jobbsamtal under tiden, men jag gissar att personen i andra änden trodde att jag bodde på något dårhus.
Vem kan klandra honom?