Vatten, vatten, bara vanligt vatten

jag såg bara vatten när jag vaknade. Oj vilken skön känsla. Har tillbringat natten under vindstaket på ett tjog madrasser i chefens stuga. Kände mig lite som prinsessan på ärten i alla bemärkelser. Är man ute med bara pojkar/män/gubbar/farbröder blir man ju till och med jag lite lagom omhuldad. Vilket innebar att jag kunde bula upp mig på fyra tjocka madrasser alldeles ensam!

Inget skulle kunna få en mörkrädd kvinna som jag att sova på bottenvåningen i en stuga ute in the middle of nowhere där man har noll koll på hur det ser ut utanför. Nänä, där går min gräns. Alltså klättarde jag upp till övervåningen där det också var becksvart när jag somnade, men alldeles underbar utsikt när jag vaknade.

Däremot måste jag ta ett snack med chefen om hans datamöjligheter i stugan. De är alldels för bra!