Det är inte snön som faller

Min 13-åring är med i ett rockband. För någon månad sen kom hon hem och ville att jag skulle föreslå någon bra rivig julrock-låt som de kunde köra på julkonserten. Som den goda mor jag är (eller rättare sagt, som den julmusiksentusiast jag är) plockade jag ivrigt fram alla möjliga förslag och så satte vi oss för att lyssna.
Jag: Anders F Rönnblom är bra, Det är inte snön som faller"
Isa: Aha, jo det vet jag vilken det är, spela den få höra hur sången går.

Jag spelade ivrigt och sjöng med
" Det är inte snön som faller.
När jag behöver tröst.
När förklädda demokrater sätter kängan i mitt bröst.

– Vad är det han sjunger egentligen? Är det där en lämplig julsång tro du? Undrade Isa.
Jag fick tänka vidare in i texten och lyssna en vända till.
"Vi öppnar dörren till en pissoar,
och där står självaste tomtefar
med lång näsa och en stråle som glittrar.
Han drar av sig skägget,
det ser ut som han fnittra"

Här blev Isa väldigt tveksam. Då hade vi ändå inte hunnit till
" Plötsligt står jag med rumpan bar.
Någon sätter eld på gamle tomtefar.
Han skriker: ’God jul! God jul! God jul! God jul! God jul! God jul! God jul! God jul!’

Jag kan tillägga att vi inte förde fram den som förslag till julkonserten.