Guitar Hero
Anton har sovit hela natten. Jag slapp till och med madrassen. Men nu börjar ledan krypa i sonen som är van att träna varje dag och som nu har gått från rörlighet till total vila.
Tur i oturen är pappas nya 40-tums-TV som lägligt kopplats ihop med storebrors nyinköpta Xbox360. Otur är att jag håller på att bli totalt knäpp i huvudet av att sitta vid köksbordet och jobba med Guitar Hero i öronen och ögonvrån på den där (i mina ögon)gigantiska skärmen i vardagsrummet dagarna i ända.
Det är väl då man borde fundera på sin rätt att faktisk ta vård av barn och helt sonika lägga allt jobb åt sidan. Sonen tar sig ju inte på toa själv, kan inte fixa käk, har rejält ont och så vidare. Han kan faktiskt inte vara ensam en längre stund. Någon av oss måste vara hemma. Eller måste vi inte det? Han dör ju förmodligen inte. Han har bara ont som fan, klara sig inte själv och får vara ledsen och rädd, men gills det som anledning hos Försäkringskassan?´
Det är så himla lätt att man gör som jag och har jobbet med sig i knät var man än befinner sig. Alltid uppkopplad. Tillgänglig varenda minut. Dålig disciplin egentligen.
Försäkgringskassan stressar mig alltid så pass att jag får dåligt samvete även om jag har all rätt i världen. Har jag verkligen VARIT TVINGAD att avhålla mig från arbete för att han är sjuk? Eller, jag kan ju låta honom kissa på sig medan jag är iväg och tar bilder på en olycka. Jag MÅSTE ju inte vara hemma för det, han dör ju inte av att kissa på sig.
Å andra sidan, när är man någonsin TVINGAD till yttersta gränsen att avstå från arbete? De flesta av oss har nog jobbat med feber och halsont, huvudvärk, sönderslitna ledband osv. Frågan är väl snarast om det är människovärdigt? Nej, varken för oss själva eller andra skulle jag tro.
Senaste kommentarerna