Jag kommer Wikegård!

Varje morgon när startsidan på min dator laddats upp tittar han på mig med bestämd blick. Jag kommer till Umeå, säger han. Jag kommer och lyssnar på dig! tänker jag.
Niklas Wikegård, ja han heter så mannen som stirrar stint på mig genom rutan, är en av mina favoriter. Det har han varit väldigt länge. Ända sedan den tiden han var hatad av nästan allt och alla i hockeyvärlden. Ända sedan den tiden när vi bodde i Uppsala och han som 23-årig andretränare var med och tog upp Vilda Väsby till Elitserien.

Kanske är det för att jag känner igen mig i honom till viss del.
Under sitt sista år i allsvenska topplaget Boden sparkade han sönder en dörr och förstörde ett bord i ilska i tränarrummet i Bodens ishall. Jag skulle förmodligen ha kunnat göra samma sak.
" Det är väl bättre att rikta sin ilska mot döda ting än levande" tyckte Wikegård.
Jag håller med. Jag har kastat sönder en och annan fjärrkontroll, jag har spräckt handen på en tvättställskant som tålde mer än jag, jag har gått bandagerad efter att ha slagit knytnäven i betongväggen i spelargången i Norrskenshallen. Vi förstår varandra Wikegård och jag.

Jag medger motvilligt att jag gillade att Wikegård stod upp för att han skickade Oduya på Ledin (nej jag gillar inte Ledin och det är jag knappast ensam om) för en vedergällning. Jaja, jag vet att man inte får göra sånt och allt det där, men jag har varit ruskigt sugen på att göra samma sak när sonen har stått med blödande fingrar under målvaktshandskarna för att motståndarna (ofta stadslagen i Umeå, inget nämnt inget glömt) hackar på målvaktshänderna efter puckblockering. Jag medger utan tvekan att det Leksands Roman Vopats säger under en match (då i HIFK) till en spelare i TPS Åbo efter en ful tackling på en lagkamrat, är en av mina favoritkommentarer.
’And who the fuck are you? I take your fucking head off’
Det finns vissa oskrivna regler inom hockeyn. Men glöm att jag just skrivit allt det där. Man får faktiskt inte ens tänka att sånt är roligt, jag vet.

Men Wikegård gör en massa andra saker som jag gillar också. Han går sin egen väg och är obekväm för ganska många. Han är jävligt rolig och smart. Han kan bjuda på sig själv och struntar i huruvida folk tycker han beter sig politiskt korrekt eller inte. Och nu har det blivit hans grej, det folk gillar hos honom. Jag har alltid älskat det. Och 12 mars vill jag gärna höra honom i ett annat sammanhang.
Jag kommer Wikegård!