Doktor Dentista

Jag har varit och svalt spott igen. När min tandläkare kommer ut och hämtar mig i väntrummet ser hon ut som om vi ska till min avrättning ungefär.
"Du behöver ju inte se ut som om det är begravningsdags" säger jag.
"Åja, du tycker ju inte att det här är SÅ roligt" svarar hon glatt innan hon sjasar in mig i det där hemska rummet.
Det ingår i min profylax att brutal-skämta om sånna här saker. Det är tur att jag har en tandläkare som tål det.

Jag måste ju vara en riktigt jobbig patient. För det första jag gör innan vi ens hinner ner i stolen är att påpeka att idag vill jag ha massor av sug. Det låter roligare än det är. Men jag som är så stor i käften har paradoxalt nog en väldigt liten mun och dessutom ett trångt svalg och jag får verkligen panik när det blir trångt i halsen.

"Direkt jag kommer in här bara sprutar det saliv ur munnen på mig" tjurar jag.
"Vet du varför " säger min tandläkare.
"Ja, för att jag är totalt vettskrämd och får ett stresspåslag som är all time high när jag kommer hit"
"Japp, du har mycket adrenalin i kroppen, du är flyktberedd" säger hon medan hon pillar med sprutan.
"Jag har alltid mycket adrenalin i kroppen men jag dreglar inte alltid för det" säger jag.

Så skrider hon till verket och hennes tandsköterska får ett heltidsjobb med att suga sprutande saliv, jag lovar. Men jag medger utan omsvep att det går otroligt bra den här gången. Jag till och med släpper armstödet någon enstaka gång under den där evighetslånga halvtimmen.

När jag går ut därifrån försäkrar jag mig om att det är väldigt länge innan jag ska dit igen.
"Jag sätter upp dig för en koll hos Eva i oktober" säger hon.
"Bra" säger jag och inbillar mig att bara jag slipper undan Evas tandtråds-vakande öga så kanske jag slipper den där årskontrollen hos min tandläkare sen.
" Då ses vi om ett år då" säger hon uppmuntrande.
"Jag hoppas vi aldrig ses mer" svarar jag.
"Pusspuss, jag älskar dig också" säger hon.

Vi har ett kärleksfullt förhållande min tandläkare och jag.