Ner som en pannkaka

Det gick från noll till hundra. Vi var och firade brorsdotterns 19-årsdag igår och jag kände mig lite småsänkt när jag satt där. När vi kom hem skulle jag sätta mig på en stol i köket, men jag var så öm i kroppen att jag fasen inte kunde ha den där tvärslån på ryggstödet mot ryggen ens. Väggarna började röra sig och jag tog mig knappt uppför trappen till min säng.
Väl där började frossan och inom en halvtimme hade jag 40 graders feber.
Jag inbillar mig att jag såg ut ungefär som när knarkare tänder av i filmer.

Nåja, efter en ansenlig mängd alvedon och en svettig natt i dyngsura lakan känns det dessutom som att jag blivit överkörd av ett tåg. Det negativa är att jag måste vara på benen för att göra klart jobb och sen ska köra 90 mil till Göteborg i morgon. Det positiva är att det trots allt är ett dygn dit. OM jag blir frisk lika rekordsnabbt som jag blev sjuk så borde det lösa sig.
Men jag sitter med datorn i sängen och lutar huvudet på kudden mellan varven. Mer tuff än så är jag inte idag.