Benbrott – igen

När blir man för gammal för att leka? Aldrig? Eller ska man bara välja lekarna lite mer omsorgsfullt?
I söndags kom ett av "de där samtalen". Min man ringde hem från jobbet.
"Ja, sen har det hänt en grej också"
"Jaha, vadå?"
"Jo jag var ute och spelade fotboll med grabbarna" fortsätter han.
Redan där inser jag vart det där samtalet är på väg.
"Ja, jag råkade ramla, ja eller jag blev fälld, det var en olyckshändelse, vi var inne i matchen "
"Okej, och med det vill du säga att?" säger jag, trots att jag redan vet vad svaret blir.
"Jag tror jag har brutit revbenet igen"

Så vi visste båda vad som skulle hända i natt eller i morgon. Den andra eller tredje dagen. Det är då det får full effekt om man har ett revben som är lite bräckt. Och mycket riktigt vaknade jag av ett gnyende ljud i natt när han försökte vända sig i sängen i natt. Knak. I morse tog det väldigt lång tid att klä på sig och han gick väldigt försiktigt till jobbet.
Var det sjätte gången på några år nu? Visserligen på ett bättre ställe, längre ner vid sidan. Jag tror jag ska belägga honom med lekförbud i vissa situationer.

– inga innebandymatcher med ungdomar
– inga hockeymatcher med sexåringar på ute-is
– inga tävlingsrace med barnen på paradisbadet
– ingen skridskoåkning med ungdomar i ishall
– inga fotbollsmatcher med ungdomar på grusplan.

Vad är det för fel på Boule?