Myggbett

Jag har lyckats skaffa mig årets första myggbett. Det kliar som fasen. Av någon anledning trodde jag att alla myggämnen hade frusit ihjäl där under frostnätterna efter den första värmeböljan. Tydligen inte. Jag skulle hjälpa min man att rycka loss Antons cykelsadel (jag är temporärt starkare än honom eftersom revbensbrottet gör sig ordentligt påmint i vissa lägen) och då var man ju tvungen att stå stilla i flera minuter på gården. Jag får nästan panik när det kryper och surrar och nafsar överallt kring en. Och varje vår tänker jag samma sak: Var det så här hemskt det var att bo här? Hade vi verkligen så här mycket mygg i fjol?
Jag skulle lugnt klara mig utan fåglar om jag slapp myggen.