Mellan liv och död

Jag var på begravning igår. En ganska mixad dag får man säga. Min man och jag ( i strikt svart kostym med vitskjorta, svart klänning med svarta strumpor) hämtade upp fem fotbollstjejer för transport till Nydala och Ungdomscupen.

Själv tenderade jag att se ut som en uteliggare i lite för stora skor. På morgonen upptäckte jag nämligen att jag inte fick in mina fortfarande svullna fötter i ett enda par finskor och efter att ha gått igenom samtliga barns garderober (ja, jag har minst långa fötter i familjen) konstaterade jag att det enda jag kunde klämma in min klumpfot i var ett par av Julias svarta pärlbroderade slip-in som var ungefär fem nummer för stora på längden. Det stack ut fem centimeter bakom hälen.
Så jag rullade ihop en nylonstrumpa och stoppade in längst fram i tån på skorna, så att jag inte skulle kunna glida fram med foten. Nu stack det bara ut sådär två centimeter och det fick gå.
Men gångstilen blev lite lustig när jag skulle försök knipa fast toffeln på foten.

Vi åkte från sol i Nordmaling genom jordens oväder vid Hörefors. Regn och hagel. Naturligtvis är det just då som vindrutetorkaren börjar j-vlas. Och eftersom det verkligen vräkte ner och rutan såg ut som efter snöstorm fick vi tvär-gira in på en rastplats, som vi turligt nog just passerade. Där blev det också en tvärnit ungefär en decimeter från ett bastant träbord som vi upptäckte ungefär en hundradels sekund tidigare. Puh.

När min man, i sin strikta begravningskostym, kom tillbaka in i bilen hade han centimeter-stora hagel i hela håret.
"Jag har problem med mjäll" sa han till de stackars 14-åringarna som såg aningen skräckslagna ut.

Det blev verkligen att kastas mellan liv och död.
Vi släppte av tjejerna, såg en halvlek fotboll och åkte till Backenkyrkans gravkapell. Efter begravningsakt och minnesstund åkte vi tillbaka och såg sista fotbollsmatchen (fortfarande i sorgkläderna) innan vi åkte hemåt med tjejerna.

Dessutom havererade bilen så min man fick tillbringa kvällen med en mekaniker på bilverkstaden, men det är en annan historia. Kontrasten mellan hektiskt liv och rofylld död kändes i alla fall som extremt stor.