Bloggtorrt

"Morsan, du har fått klagomål på din blogg" säger 19-åringen när han kommer hem en kväll.
"Jaha" svarar jag avmätt.
I min bransch är man ganska van vid att folk har synpunkter på vad man skriver. Och som jag sagt förr – det är inte alltid rosor, tvärtom.
Men idag känner jag ändå det där lilla annalkande adrenalinruset som tycks finnas i bakgrunden no matter what. Jag fantiserar genast om att skriva en riktigt förfärlig och utmanande blogg som får alla eventuella läsare att sätta i halsen.
"Jo, de tycker att du skriver för sällan nu på sommaren" fortsätter sonen och ser belåten ut.

Men hallå. Jag tar just på mig världsarvet som allrådande tjat-mamma.
"Du får väl hälsa de som klagar att de inte ska sitta inne och läsa blogg när solen skiner och det är sommar! Jag håller ju ner produktionen för att de ska hinna vara ute"

Eller också är det mest för att jag själv ska hinna vara ute när solen skiner. Det är ju inte så ofta nuförtiden.