Klippa navelsträngen

Hemma igen efter en hel-helg i Stockholm. Ja, det känns onekligen så, även om kroglivet lyst med sin frånvaro. Däremot har vi varit några vändor på IKEA och enligt min man är känslan efter en sådan dag värre än vilken baksmälla som helst.
Dottern är i alla fall installerad i sin nya lägenhet och visst känns det värre att flytta henne dit än till Umeå. Det är som långt med de där 62 milen just nu. Jag vet att det inte går någon nöd på henne. Särskilt som hon har en av mina bästa vänner fem minuters promenadväg från sin lägenhet. "Som extra föräldrar ungefär" som hon själv uttryckte det.

Dessutom har hon redan att väldigt stort kontaktnät där och telefonen har gått varm hela helgen. Det är många middagar bokade redan. På onsdag har hon upprop dessutom.

Efter kånkande av sängar, lådor, hyllor, garderober, matkassar och cykellås, så lämnade vi henne igår kväll och åkte i 62 mils ösregn hem. Idag fick jag en bild på hennes färdigfixade sovrum. Jag kände mig som hemma direkt, för jag känner igen hennes stil. Det är som att ha flyttat hennes flickrum en bit bara. Nu är det som hon vill ha det och det känns tryggt. Hon kommer att få en jättebra tid där.