Gammelfastern

Jag har blivit gammelfaster. Eller något. Hur lät det?
Min brorson och hans sambo har fått ett litet knyte.
I och med det blev alltså brorsan farfar också. Smaka på det. Jag undrar om man får en light-kris av att plötsligt bli mormor eller farmor? Tänker man då att man måste sätta upp håret i knut och luta sig tillbaka i gungstolen? Livet ser ju inte riktigt ut så numera.
Jag har varken träffat farfarn eller farmorn än. Brorsan har ju oftast håret i hästsvans så han är kanske mer lämpad till knut än vad hans sambo är?

Hur som helst så känns det långt till Göteborg och brorsonens lilla familj just nu. Jag hoppas de har det sådär fantastiskt som man bara har det, de gånger i livet man just fått barn. Det är inte utan att jag saknar det just nu.
Oroa er inte. Jag saknar inte allt runt omkring. Bara just den där känslan av att ligga utmattad med en alldeles ny människa i famnen. Utanpå istället för inuti. Det är en häftig känsla.