Av och på

Jag har just insett fördelarna med att inte höra något på vänster öra. Det kom lägligt tills jag skulle se film med barnen hemma i fredags. Ibland är det sånt tempo i deras prat att min hjärna faktiskt inte hänger med. Möjligen för att den också tvingas hålla reda på saker som tvätt, middagsmenyer, räkningar och bensintankar och inte bara kan koncentrera sig på vad som är "classic", "ut-ägt", "chill" eller "SÅ fiiiint" och sjunga mellan meningarna så det inte uppstår minsta sekunds tystnad.

Om man dessutom varit i relativt lugn miljö med bara vuxna en vecka, så är det som att komma från stiltje till orkan när man kliver in genom dörren här hemma. Spännande och roande, fast ibland lite tröttsamt. Det är då man skulle ha haft en av-och-på-knapp. Som nu. Man vänder bara vänster öra åt dem.
Det kanske var mitt undermedvetna som kapade bort hörseln samma dag som jag skulle hem?