Idag har jag än en gång försökt öppna ytterdörren genom att trycka på bilnyckeln. Det värsta var att jag gjorde tre försök utan att lyckas och var nära att byta batteri i nyckelj-veln. Det brukar vara ett dåligt tecken. Lika dålig som när man letar fjärrkontrollen till TV:n när telefonen ringer. Eller värre – när man letar mobiltelefonen som man just pratar i.
Dags för lite avslappning?
Förresten borde man skaffa kodlås till ytterdörren. Tänk vad praktiskt egentligen.
Sysselsättning: journalist
Bloggar om: livet som hockeytokig fembarnsmamma i 180 knyck
Ålder: 50
Bor: Nordmaling
Familj: gift med Pär som jag har barnen Sofia 26, Petter 24, Julia 21, Isa 19 och Anton 17 tillsammans med.
Utbildning: förskollärarlinjen. Guld värd i livet och i mina egna försök till barnuppfostran.
Dröm: jämlikhet
Bästa egenskapen: nyfiken och öppen för nya och gamla tankar.
Sämsta egenskapen: tidsoptimist och dålig förlorare.
Husdjur: hjärnspöken som rymmer ibland. Garanterat allergifria.
Bil: Chrysler Voyager. Tills jag hittar en Corvette med plats för fem barn.
Intressen: hockey i allmänhet och Leksand i synnerhet, sport och gammal god hårdrock.
Senast lästa bok: Ödelagd
Bästa maträtten: grekisk sallad och pita gyros
Bästa minne: måste bli mina fem förlossningar. I en salig mix.
Valspråk: A clean house is a sign of a wasted life.
Senaste kommentarerna