Plötslig medelåldersdöd

Plötslig spädbarnsdöd är ett obehagligt fenomen som innebär ungefär att de små bara slutar andas och dör i sömnen, helt utan förvarning. Det där tänkte man ju på när man hade spädbarn. Jag hade dock inte räknat med att det skulle följa med mig upp i medelåldern, fast bara i en annan form.

Jag har ingen vidare nattsömn. Jag är en sån som sover oroligt, vaknar lätt och sällan känner mig utsövd när jag vaknar. Men när min man jobbade nätter och jag sov ensam gjorde jag en ännu värre ( eller möjligen bra) upptäckt. Jag sov fruktansvärt bra när jag sov ensam i sovrummet.
Det där är ett känsligt kapitel, för det ska mycket till för de flesta innan de flyttar ut ur den äktenskapliga dubbelsängen. Jag har inte gjort det. Än.

Jag var ganska klar över vad delar av min störda nattsömn berodde på. En orsak är att jag har mycket värk efter en trafikolycka för många år sedan. Men det finns fler.
Jag har en man som snarkar, men det kan jag överleva. Värre är det att han slutar andas titt som tätt och så ligger jag där och sticker fingret i honom för att han ska "sätta igång" igen. Det där har blivit värre och värre. I natt låg jag mer eller mindre vaken mellan tre och sex och tryckte in pekfingret i honom med jämna mellanrum, för att han skulle andas.
Efter moget övervägande (det tog väl en sådär fem år från start till mål) fick min man en remiss till en sån där sömnundersökning. Väntetiden var två år. För några veckor sedan fick han sova med sömnregistratorn och sen skulle de höra av sig om några månader, när farbror doktorn gått igenom resultaten. De ringde samma vecka.

Den sunt tänkande människan inser direkt att om man hivar in någon så fort i läkarkön ( ja utan att personen i fråga har gnällt till sig en plats) så är det något som inte är bra.
Igår fick han svaret.

Det visar sig att min man har i genomsnitt ett andningsuppehåll i minuten. I GENOMSNITT. Hela natten lång. Fatta då hur trött han måste vara, när han inte syresätter sig som han ska. Och fatta hur trött jag är som försöker sköta det där på manuell väg.
Dessutom är det faktiskt många risker förknippade med sådan där sömnapné. Hjärtinfarkter, stroke och jag vet inte allt.

Så till veckan får min man en sån där sov-mask och sen ska det låta helt annorlunda på nätterna i vårt sovrum. Jag vet faktiskt inte alls hur de låter men en av politikerna i Nordmaling sover med en sån där. Där var vitsorden goda.
"Du får en pigg, utvilad och tålmodig man som orkar hur mycket som helst. Dessutom får du känna på hur det är att sova med en astronaut"

Det låter ypperligt. Och kanske får jag också lite lugnare nätter när jag inte behöver oroa mig för att min man ska dö i "plötslig medelådersdöd".