När lammen tystnar och jag med

Jag är just nu väldigt osams med Martin Timell. Förbaskade klickgolv. Det funkar ju skitbra så länge man håller sig på öppna ytor. Men så snart det dyker upp en tröskel, ett dörrfoder eller andra relativt vanliga fenomen i ett rum, ja då blir det problem.

Vi lämnade sista biten mot väggen, för där är det så mycket kapning och trixning att man måste vara pigg, utvilad och på gott humör innan man börjar. Särskilt i ett rum med fem dörrar och lite prång här och där.Vi får se om det lyckas i morgon kväll. Men det är ett snyggt golv.

Jag har just grundat golvlister så nu ställer jag klockan på tidigt och målar ett varv innan ungarna ska upp. Sen ska jag gå och lägga mig bredvid min egen Hannibal Lecter. Ni vet han i När lammen tystnar. Jag tyckte min man var fasligt lik honom när han släntrade ut ur badrummet i sin sovmask!
Jag som är mörkrädd är lite skraj för vad som kommer att hända med mig nu på nätterna. Dels det där pysande ljudet och så Hannibal. Vi får se om jag får bättre nattsömn eller om jag hellre återgår till att peta på min man när han snarkar. Just nu känner jag mig som ett litet lamm i alla fall.