När livet rinner ur någon
Livet håller på att rinna ur min lilla mormor. Idag ringde mamma och berättade att hon hade blivit nerkallad till mormors boende. Det är andra gången på några dagar. Mormor har varit väldigt trött sista veckorna. Alldeles olidligt trött. Nu hade sockret stigit och det verkade först som hon hade en infektion i kroppen, men de hittar inget påtagligt.
Kanske är det så enkelt att hennes 92-åriga kropp har börjat förbereda sig för att lämna det här jordelivet. Jag vet inte. Ingen vet.
Däremot vet jag att trots att jag vet att hon levt sitt liv, att det är tidens gång, att det är oåterkalleligt och helt naturligt, så hjälper det inte mot ledsenheten i mig. Mormor har ju alltid funnits. Mamma har i alla fall åkt därifrån nu och i morgon bitti åker jag dit, om inget annat händer så att vi åker dit under natten.
Av lillsonen i Stockholm har jag inte hört ett pip sedan igår kväll. Trots sms och telefonsamtal. Jag hoppas allt är okej där med, men jag skulle gärna vilja ha ett livstecken därifrån snart.
Senaste kommentarerna