Älskade mormor

I natt, en timme in på det här dygnet, tog min älskade mormor sitt sista andetag. Jag, min syster och min man har just kommit hem efter att ha suttit med henne en stund på Björkbackens boende.
Hon var så fridfull och lugn i sin rödrutiga finklänning, med sina små händer på den juliga filten. Inte alls stel, alldeles varm och mjuk, som om hon sov.
Jag tänker att hon äntligen fick återförenas med morfar och att hon har det bra nu. Ett långt liv med ett värdigt avslut. 92 år.

Men ledsenheten och saknaden är stor. Nu ska jag försöka få några timmars sömn. Jag hoppas min mamma kan sova också. Hon såg väldigt trött ut när vi åkte hem från henne för en stund sen. Hon kände att tankarna snurrade och att det är mycket som finns i huvudet just nu.
Många tankar åt olika håll. Det får ta den tid det tar.

Vila i frid mormor.